# ID: svediakorp-gov480379
# author: Giansily (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, i dag skall vi tala om bedrägeri igen, i väntan på den viktiga debatt som är planerad till september, om kommissionens årsrapport och arbetsprogram om bedrägeribekämpning.
Med utgångspunkt i vår kollega Fabra Vallés betänkande om förvaltningen, eller snarare bristen på förvaltning, av Med-programmen undersöker vi denna gång en situation som i sin omåttlighet är närmast löjeväckande.
Jag tillstår gärna att bedrägeri förenklas avsevärt genom gemenskapslagstiftningens komplexitet, och genom att kostnadsansvaret delas mellan de många offentliga och privata organ som fått i uppdrag att genomföra programmen.
Så är tyvärr fallet med ett program som vår grupp är mycket angelägen om, och som gärna hade sluppit att hamna på löpsedlarna av en sådan anledning.
Vissa saker kan accepteras, annat är oacceptabelt.
Oacceptabelt, mina kära kolleger, är att kommissionen inte omedelbart beslutade att inleda en undersökning av administrationen, efter att ha fått kännedom om revisionsrättens allvarliga rapport om förvaltningen av Medprogrammen, som påpekar flera oegentligheter och allvarliga brister, samt att de rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna hittills inte tagit några initiativ.
Ändå har tio av sexton beviljade avtal om tekniskt bistånd inte genomgått något anbudsförfarande vilket medfört en merkostnad på 170 000 ecu.
Ändå har kommissionen delegerat befogenheter till ARTM utan tydlig rättslig grund och utan principbeslut i ämnet.
Det är lika så gott att erkänna att kommissionen har gett blankofullmakt till externa rådgivare som samtidigt var domare och parter.
Mitt inlägg var inte avsett att anklaga kommissionen som, ofta orättvist och ibland mycket lättvindigt, utses till syndabock för obalans inom gemenskapen som också andra har ansvar för, det skall medges.
Det är riktigt att kommission inte hade, och fortfarande inte har, medlen att korrekt förvalta finansieringen av Med-åtgärderna som inleddes i juli 1992.
Men när kommissionen antog Med-programmen hade den goda skäl att be, för att inte säga kräva, av rådet de nödvändiga mänskliga och finansiella resurser som behövdes för ett gott genomförande.
Om rådet hade vägrat hade kommissionen rätt att avsäga sig det tunga ansvaret av en förvaltning som oundvikligt skulle misslyckas.
Varför visade kommissionen inte prov på det mod och den tydlighet som man hade rätt att kräva när det gäller allmänna medel.
Och vad gör man nu?
Naturligtvis bör vi anta vår kollega Fabra Vallés betänkande som han själv kallar ett skolexempel, men framför allt bör vi enligt min mening kräva åtgärder och sanktioner, och få slut på allt tomt prat.
Det är kommissionens uppgift att snabbt utarbeta förslag till en omorganisering som kan leda in Med-programmen på rätt spår igen, och det kommer att bli vår uppgift att bedöma kommissionen efter dess handlande.
