# ID: svediakorp-gov480377
# author: Wemheuer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Vi diskuterar i dag och röstar i morgon om vår kollega Fabra Vallés betänkande.
Detta betänkande hade bara för en liten tid sedan rubriken " Mellanbetänkande ".
Jag betonar detta här uttryckligen och med full avsikt.
Nu är det av förvaltningstekniska skäl, som ju står över allt, inte en gång möjligt för oss att kalla ett mellanbetänkande vid dess rätta namn.
Därför säger jag det här: Det är ett mellanbetänkande!
Ingen får heller trösta sig med att vetskapen att vi kommer att besluta i morgon och sedan är ärendet undanröjt från bordet.
Det är varken på bordet, under bordet och ännu mindre under mattan.
Om man uppmärksamt läser det beslut, som vi kommer att bifalla, får man tillräckligt med hänvisningar till hur och på vilket sätt utskottet, budgetkontrollutskottet och därmed parlamentet kommer att befatta sig med processerna.
Vi samtycker i dag till beslutet - före sommaruppehållet - enbart av det skälet att MED-programmen kan släppas fria, så att äntligen de människor blir hjälpta, som allra minst rår för vad man här har misslyckats med genom slarv, genom dålig förvaltning och vad vet allt.
Detta vill jag uttryckligen hålla fast vid.
Dessa människor vill vi hjälpa, dem vill vi tillmötesgå.
Därför antar vi detta betänkande!
Men arbetssättet, betänkandet och allt vad som har tilldragit sig runt detta betänkande - utan att jag här vill gå in på detaljer - väcker några frågor för mig, och inte bara för mig, utan också för min parlamentsgrupp.
För det första: Varför begår kommissionen samma fel om och om igen?
Varför sätter man hela tiden i gång program, när man inte kan förvalta dem själv?
När kommer kommissionen att lära sig, och hur kommer detta att uttrycka sig?
Men även följande fråga uppkommer för oss: Jag erkänner att vi gör ett betänkande om revisionsrättens betänkande.
Revisionsrätten förebrår emellertid kommissionen och privata organisationer.
Kommissionen har lång tid på sig att rättfärdiga sig i en exakt fastlagd procedur, detta sker muntligt, medan deras svar publiceras skriftligt i den offentliga upphandlingen, de kan rättfärdiga sig inför utskottet.
Varför lyssnar vi emellertid aldrig på de andra?
Nåväl, jag medger att vi inte har arbetat riktigt på det sättet.
Måste det därför ha varit korrekt?
Måste det vara korrekt?
Har bara den ena sidan en chans att förklara vad som har hänt och inte den andra?
Det är en fråga, som vi inte kommer att lösa i dag, men jag vill ändå väcka frågan.
Vi kommer inte att låta oss föreskrivas hur vi skall göra, det är en sak.
Vi kommer noggrant att överväga vad vi gör, varför vi gör det och hur vi skall göra det.
Vi kommer att gå ur hela denna process med mycket mer försiktighet och kritik.
Vi har blivit mycket känsligare, inte bara vad gäller UCLAF: s beroende eller oberoende.
Denna debatt har visat oss att vi måste reflektera över vår egen roll.
Vi måste kanske bli mer självmedvetna, vi måste vara mera kritisk gentemot vårt eget arbete.
Ett står dock klart: Diskussionen är inte avslutad, vi kommer att ta upp den, och inte bara vad gäller Med-programmen, det är bara ett exempel.
Mycket mer väntar oss.
Det pris, som betalas för detta - att vi i dag eller i morgon kommer att släppa programmen fria i omröstningen - kommer att bli en mycket intensiv undersökning, om hur kommissionen handskas med dessa saker.
En sista sak: Kommissionen har ju agerat mycket snabbt utåt sett.
Det skulle glädja mig, om kommissionen en gång kunde vara så snabb, när det rör sig om disciplinära åtgärder inom kommissionen, när människor inte bara omplaceras vart som helst, eller när som helst kan gå i pension, om man en gång kunde ingripa lika snabbt och konsekvent vid misstankar i det egna huset!
Detta skulle på ett avgörande sätt öka kommissionens trovärdighet.
(Applåder)
