# ID: svediakorp-gov480353
# author: Bjerregaard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,113
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter, för tre veckor sedan samlades stats- och regeringschefer från hela världen i New York till ett specialmöte i Förenta nationernas generalförsamling för att gå igenom de framsteg, som har gjorts i riktning mot en hållbar utveckling.
Det gällde självfallet de framsteg, som gjorts sedan Riokonferensen om miljö och utveckling 1992.
Kommissionens ordförande, Jacques Santer, representerade de europeiska gemenskaperna, och det var också en stor glädje att se två ledamöter av Europaparlamentet som observatörer i gemenskapens delegation.
Allmänt fanns stora förväntningar på detta särskilda möte.
Förväntningarna var särskilt höga i EU, och Europaparlamentet spelade en viktig roll för utformandet av EU: s ambitiösa dagordning, nämligen genom sitt beslut den 14 mars.
Hur långt uppfylldes EU: s ambitioner?
Pressen har varit ganska negativ med avseende på de allmänna resultaten, även om EU: s ledande roll erkänts.
Jag är övertygad om, att EU i stor utsträckning kan ta åt sig äran av de positiva resultat, som trots allt uppnåddes, och jag vill därför ge en lite mer nyanserad bild av situationen.
För det första blev det goda resultat i behandlingen av nya frågor.
Som det betonades av Europaparlamentet i beslutet från mars, gav det särskilda mötet ett välkommet tillfälle till att behandla nya frågor.
Parlamentet pressade på, för att EU skulle ta ledningen i New York.
Och det gjorde EU genom att föreslå två nya initiativ.
Det ena gick ut på att ta tag i de ständiga allvarliga problemen som sammanhänger med knappheten på färskvatten.
Det andra initiativet gick ut på att främja övergången till en mer hållbar användning av energi.
Båda initiativen är inarbetade i det slutliga resultatet från mötet, som innehåller principer och en tidsplan för konkreta framsteg, som skall göras genom kommissionen för hållbar utveckling, CSD.
Ett annat område, där vi inte nådde våra mål, men som några trots allt vill klassa som en delframgång, är skogarna.
EU insisterade starkt på, att det särskilda mötet skulle inleda förhandlingar om en skogskonvention.
Detta var inte möjligt till följd av starkt motstånd från framför allt USA, Brasilien och vissa inflytelserika icke-statliga organisationer.
Det särskilda mötet upprättade ett mellanstatligt forum, som skall undersöka möjligheterna för en konvention och inrapportera resultaten till CSD år 1999.
Mot bakgrund av detta skall CSD år 2000 besluta om och i givet fall, hur en sådan konvention skall utformas.
Det föreligger vidare enighet om att genomföra framställningarna från den mellanstatliga panelen för skogar samt att främja bevarande och hållbar förvaltning av skogar i andra fora bl.a. under konventionen om biologisk mångfald.
Vi har klargjort, att EU kommer att arbeta hårt med att genomföra panelens förslag och på att skapa enighet i frågan om en skogskonvention.
Jag vill nu komma in på de områden, där FN: s specialmöte inte infriade förväntningarna.
I parlamentets beslut av den 14 mars heter det, att både klimatförändringar och finansiering avseende hållbar utveckling är prioriterade uppgifter.
Vad klimatförändringarna beträffar, var resultatet inte uppmuntrande trots unionens ansträngningar.
I texten hänvisas det visserligen till behovet av " avsevärda " reduktioner av utsläppen, och den är på det sättet lite bättre än Denvertexten.
President Clintons tal innehöll också vissa uppmuntrande element.
Han gav uttryck för beundran för EU: s inställning och närmade sig EU: s mer progressiva hållning en aning, då han medgav, att Förenta staterna hittills inte tagit tillräckligt allvarligt på klimatförändringarna.
Presidenten aviserade också, att han skulle ta initiativ till att övertyga kongressen och den amerikanska befolkningen om behovet av en väsentlig reduktion av utsläppen av växthusgaser.
Men EU måste nu fortsätta med att utöva press på USA och andra parter, bland annat Japan, som bär ett stort ansvar för den kommande partskonferensen i Kyoto.
Vi måste göra, vad vi kan, för att de i fråga varande ländernas hållning blir klar.
Det kommer att ge oss en möjlighet att inleda seriösa förhandlingar om reduktionsmål på de förberedande mötena innan Kyotokonferensen.
Vad slutligen finansieringsmålet beträffar, tog EU en ledande roll för att bekräfta målen från Rio.
EU försökte också att medla mellan USA: s och Japans hårda linje å ena sidan och G77-ländernas å den andra.
EU föreslog nämligen, att deltagarna skulle säga ifrån om att vända den nedåtgående tendensen i det officiella utvecklingsbiståndet, och att ett förfarande skulle inledas på mellanstatligt plan till behandling av innovativa finansieringsidéer.
Dessa förslag var för ambitiösa för några och inte tillräckligt ambitiösa för andra.
Sluttexten om bistånd går till slut inte utöver Agenda 21 och upprepar i-ländernas oinfriade löfte om att fortast möjligt avsätta 0, 7 % av bruttonationalprodukten till utvecklingsbistånd.
Vilka möjligheter ger oss allt detta inför framtiden?
För det första har vi lagt fast ett gott arbetsprogram för CSD för de nästkommande fem åren, och ännu ett toppmöte Rio + 10 år 2002.
Dessförinnan måste EU koncentrera sig på att göra konkreta framsteg i CSD på de områden, nämligen färskvatten och energi, där EU tagit initiativet liksom också i det nya mellanstatliga forumet för skogar.
För det andra måste EU utveckla en strategi för genomförandet av de ärenden, där det förelåg enighet i New York.
Och för det tredje måste EU avgöra, vilka steg den oberoende av FN-processerna kan ta för att främja hållbar utveckling globalt.
Låt mig framföra en enkel kommentar om den resolution som parlamentet lagt fram, och som också tar ställning till det fortsatta arbetet.
Jag är på det hela taget enig om innehållet i resolutionen.
När jag överhuvudtaget nämner den här i kväll, så är det därför att vi har varit en aning bekymrade över det - man kan nästan kalla det - mycket starka fördömandet av Kina i punkt 10.
Vi anser att det är vanskligt att kalla Kina destruktivt, även om vi delar parlamentets uppfattning, att det kommer att vara nödvändigt att aktivt arbeta vidare med att i högre grad integrerar också Kina i de miljömässiga framstegen.
Kommissionen avser, att i början av 1998 förelägga rådet och parlamentet ett meddelande om gemenskapens genomförande av resultaten från det särskilda mötet om framstegen avseende hållbar utveckling i världen som helhet.
Vi ser fram mot parlamentets aktiva deltagande i utvecklingen av EU: s strategi för framtiden.
