# ID: svediakorp-gov480349
# author: Bjerregaard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, först ställde Florenz ett fråga till mig om, vem det egentligen är möjligt att ingå avtal med på europeisk nivå.
Det kommer, som Florenz vet, att bero på de enskilda områdena.
Det kommer att röra sig om områden, där det finns en representativitet, och där de ifrågavarande industrierna känner sig representerade av europeiska organisationer.
På andra områden kommer detta emellertid inte att vara fallet, och då kommer det heller inte att vara möjligt att ingå ett sådant avtal.
Detta måste man överväga i samband med de enskilda ärendena, som dyker upp.
Det är precis därför, som vi i meddelandet och jag i mitt svar i dag har sagt, att vi blir tvungna att skaffa oss vissa erfarenheter.
Jag har nämnt ett gott exempel på något som lyckades.
Parlamentet vet, att det finns länder, som har haft vissa goda erfarenheter av att sluta miljöavtal, men att svårigheten just är den, som Florenz pekat på, nämligen vem i all världen det är, som på de olika områdena tecknar bilden på europeisk nivå, och det är det som vi helt konkret måste ta reda på.
Jag är också fullständigt enig med Graenitz om att vi hamnar i en lång rad frågor, när vi arbetar med detta instrument, och att det är därför vi har valt att lägga fram meddelandet.
Vi vet, att det har funnits länder, som har haft mycket goda resultat, det har Eisma pekat på.
Vi har hört det samma vid rådets möten.
Andra länder, bl.a. det land, som jag själv kommer från, använder inte detta instrument.
Det vill säga, att vi på de områden, där vi anser det vara ändamålsenligt, måste pröva detta och se vilja möjligheter det ger.
Vi skall i varje enskilt fall överväga den rättsliga situationen, liksom vi också skall överväga representativiteten, innan vi går vidare med frågan.
Jag vill säga till Eisma, att vi faktiskt alls inte har övervägt problemet i förhållande till Öst- och Centraleuropa i det föreliggande meddelandet.
Jag vill ogärna för närvarande binda mig för en eller annan formulering om, huruvida vi kan använda instrumentet eller inte.
Här kommer förmodligen svårigheten i ännu högre grad att visa sig i samband med frågan, om vem det är som kan stå bakom ett sådant avtal å andras vägnar.
Å andra sidan vill jag emellertid ogärna avvisa, att vi också kan använda ett sådant instrument, så därför önskar jag att låta frågan stå öppen i denna debatt.
Vi har helt enkelt inte övervägt den.
