# ID: svediakorp-gov480341
# author: Schleicher (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 510
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
I en tid av små resurser och en sträng budget har miljöpolitiken det extra svårt.
Effektiva miljölagar leder inte till lägre kostnader.
Även om de har betalat sig för flera år sedan, har de för närvarande ingen högkonjunktur.
Dessutom vet vi alla mycket väl att lagar behövs, även om de inte alltid är den allra senaste visheten.
Att de däremot inte räcker till, det vet vi också.
Sedan år tillbaka bemödar sig Europaparlamentet med sitt utskott för miljö, folkhälsa och konsumentskydd om att hitta och använda nya metoder, som tjänar miljöskyddet.
Metoden miljöskyddsavtal är - sett ur denna aspekt - ytterst intressant.
I många av våra medlemsstater har man redan erfarenhet av detta.
Oomen, från Nederländerna - hon skulle säkert med glädje ha talat i kväll, men är tyvärr förhindrad - hade säkert kommit med några exempel.
Vi måste emellertid veta att avtalen har träffats på frivillig basis och att de därefter också kan skapa positiva impulser.
Dessa stimulerar fantasin att genomföra miljöskydd på ett helt annat sätt och att lösa, eller åtminstone ta upp problem, som lagstiftaren över huvud taget inte eller bara på ett inkompetent sätt kan kartlägga.
Det finns t.ex. miljöfaror, som bara kan dyka upp i vissa medlemsstater, eller å andra sidan bara hos enskilda producenter.
Kostnaderna för att lösa sådana problem över hela EU står inte i något förhållande till ett avtal, som några få inblandade mycket snabbt skulle kunna få grepp om.
Miljöavtal kan inte ersätta lagar - här har jag samma uppfattning som Ni - men de kan på ett utomordentligt sätt komplettera dem och öka beredskapen till mer miljöskydd, utan att utöva tvång.
Miljöavtal ser jag som en överenskommelse mellan industrigrenar eller företag och myndigheter, som har till uppgift att minska eller undvika miljöskador.
Ja, de har med tiden delvis blivit ett framgångsrikt medel, som mycket väl kan tjäna en hel produktionsgrens image.
Med all denna kritik bör vi bidra till att visa på bestående brister och svagheter, och under vissa omständigheter om detta är möjligt till och med även använda dessa som ett förstadium till en senare lagstiftning.
Hemma hos mig finns det så kallade miljöavtalet Bayern, som bidrar till att minska avfallsbergen och att utveckla en effektiv energianvändning och miljöhantering även i företagen.
Miljöcertifikatet är ju en sådan inkörsport, och detta miljöcertifikat har bidragit mycket till att tusentals företag nu har förklarat sig beredda att bli aktiva inom detta område.
Det saknas emellertid ännu ett bidrag inom området bransch-, ämnes- och produktrelaterade system, och detta skulle kunna möjliggöras just genom miljöavtalen.
Jag är övertygad om att förbud och föreskrifter i miljöpolitiken inte räcker för att lösa de kvarstående problemen, men jag tror att kommissionens förslag är en inkörsport.
Vi bör försöka att uttömma alla möjligheter inom Europeiska unionen.
