# ID: svediakorp-gov480326
# author: Kreissl-Dörfler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, avfall är inte bara något, som vi alla obetingat vill bli av med.
Avfall är också en ytterst givande affär, en affär, som kommissionen med föreliggande förslag har avstått från för transport av avfall.
Så mycket avfall skall därför så snabbt som möjligt transporteras bort på andra sidan Europas gränser, utan hänsyn till förluster och miljöskador hos dem, som får frakterna och utan hänsyn till den gällande EU-lagstiftningen.
Som föredragande av betänkande för REX-utskottet har jag tittat på utkastet till förordning, och precis som Virgin kunde jag bara skaka på huvudet vid några punkter, som där föreslogs.
Där tar kommissionen en föråldrad lista av avfall som underlag.
Baselkonventionen, liksom EU själv, inordnar sedan länge många av dessa som farliga.
Tennrester skall skickas tillbaka till Albanien, koboltskrot till Colombia och nickelavfall till Brasilien.
Sedan antar kommissionen att länder, som inte har svarat på deras förslag, helt enkelt skulle ha glömt det.
Därför vill kommissionen varje gång, när länder uttryckligen har förkastat dessa förslag, knacka på hos dem för att inhämta enskilda tillstånd.
Nej, mina damer och herrar, vad vi inte vill tillfoga oss själva, kan vi heller inte tillfoga någon annan.
Ännu mindre kan vi hävda att länder, som inte vill ta emot välsignelsen av det europeiska avfallet, möjligtvis över huvud taget inte skulle vara medvetna om den ekonomiska betydelsen av sin vägran.
Det är en oöverträffad arrogans!
Som om man utanför Europa inte skulle veta att kadmium och aluminiumrester kan förstöra miljön.
I REX-utskottet har vi arbetat oss igenom ett komplicerat ämne, och vi har kommit till den slutsatsen att en grön lista verkligen måste vara en helt och hållet ofarlig lista och inte en lista med ett par gula eller till och med röda prickar.
Vi har enhälligt beslutat oss för att helt och hållet anta Virgins ändringsförslag till kommissionens förslag.
Den 1.1.1998 träder i alla fall ett nytt direktiv om transport av avfall i kraft.
Varför skall vi nu visa denna brådska för att engagera oss i ett direktiv, som redan om ett halvt eller trekvarts år kommer att vara föråldrad?
