# ID: svediakorp-gov480183
# author: Amadeo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Utan tvekan kommer det luxemburgska ordförandeskapet att få det svårt, av två anledningar.
För det första därför att det följer på en misslyckad regeringskonferens, och för det andra därför att problemet med arbetslösheten, som nu ligger absolut högst upp på den europeiska dagordningen, hittills bara har bekämpats med prat.
Låt mig trots detta göra en internationell reflektion eftersom tiden är knapp.
Min utgångspunkt blir det som skedde vid NATO-toppmötet i Madrid, där man beslöt att utvidga den organisationen med Polen, Ungern och Tjeckien, för att visa att Europa lider verklig brist på en gemensam europeisk säkerhetspolitik.
Vid det aktuella toppmötet hävdade enbart Frankrike och Italien, mycket försiktigt, att utvidgningen skulle omfatta även Slovenien och Rumänien.
Enbart den franska presidenten satte klackarna i marken och protesterade mot de amerikanska besluten och vidhöll med kraft den egna åsikten, i lysande men tyvärr också ofruktbar ensamhet.
Europa har med andra ord vid ett viktigt tillfälle av historisk betydelse än en gång visat sig splittrat och utan reellt inflytande.
Amerikanska diplomater bestämde dessutom, efter det att man beslutat att utvidgningen av NATO skall äga rum, att denna utvidgning endast skall omfatta tre länder, efter att ha skickligt utnyttjat den europeiska splittringen och frånvaron av en gemensam linje från de europeiska länderna.
Enligt vår åsikt skulle det ha varit bättre att inte utvidga NATO österut på grund av risken att isolationismen på nytt skall växa sig stark i Ryssland och ge ny näring åt den panslavistiska militarismen.
Det hade varit mycket bättre att låta de tre länderna, plus Slovenien och Rumänien, bli medlemmar i den västeuropeiska unionen, eventuellt samtidigt med ett framtida medlemskap i Europeiska unionen.
Men det vi framför allt protesterar mot är bristen på en enhetlig gemenskapsstrategi, något som dessvärre kommer att fortgå till dess att vi reformerar beslutsprocessen och överger kravet på enhällighet och till dess att vi bestämmer oss för att ge den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken en prioriterad roll i det europeiska konstruktionsarbetet.
