# ID: svediakorp-gov480132
# author: Seillier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi gjorde rätt i att avslå det direktiv som lades fram till oss 1995.
Den text som vi nu har framför oss erbjuder faktiskt ett bättre skydd på den helt och hållet avgörande punkten som rör mänskligt liv och värdighet, och det alltifrån livets början.
Men vi måste vara vaksamma.
Det här är en etapp, det kan inte vara det slutliga steget.
Människan har faktiskt inte förmågan att skapa liv.
Hon avlar eller manipulerar liv, till det bättre eller till det sämre.
För mig verkar det som om - och betänkandets ordalag tyder på det - att reflektionen måste fördjupas.
Livet är inte ett materia, livet är inte heller en egenskap hos materien.
Jag tror att vi alla har intresse av att fördjupa den här reflektionen, för att förbli trogna Europas stora filosofiska tradition som går tillbaka till det antika Grekland och som har berikats med judisk-kristet inflytande, och för att verkligen anta de utmaningar som vetenskapens framsteg på det genetiska området ställer oss inför, som sagt, vi har ett intresse av att reflektionen fördjupas.
Vad vi behöver är inte bara en etikkommitté, på, så att säga, höjdpunkten av våra samhällens utveckling.
Vi har, tror jag, ett ännu större behov av att i utbildningen av våra ungdomar, våra tonåringar - våra framtida forskare om några år, våra framtida läkare, våra framtida ansvariga politiker - redan på den här nivån har vi ett behov av att föra in en verklig reflektion inom området som rör livet och den genetiska manipulationen.
Min personliga önskan är att vi, än en gång i linje med Europas humanistiska storhet och alla dess traditioner, kan återfinna klokheten som består i att erkänna att man bara kan styra naturen genom att lyda den, eller annorlunda uttryckt, att det skulle bildas en ny allians mellan den skapande visdomen och den mänskliga intelligensen.
