# ID: svediakorp-gov480129
# author: Van Dijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 306
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Europaparlamentet har bara kunnat behålla sin rätt till ändringsförslag när det gäller utlandsutgifter endast genom att lova att i fortsättningen vara snällt och fogligt.
Det är kontentan av det interinstitutionella avtalet.
En illustration av 1900-talets tillstånd som den europeiska demokratin befinner sig i.
Med kniven mot strupen krälade Europaparlamentets ordförande i stoftet inför medlemsstaternas regeringar.
Ett antal av dem tyckte att Europaparlamentet var för besvärligt vid GUSP-budgeten och ville i Amsterdamfördraget göra processen kort med det som ungefär är vår enda möjlighet till demokratisk kontroll på GUSP.
Det förnedrande krypande som Europaparlamentet gör för att behålla sin rätt till ändringsförslag skulle ändå åtminstone ha angivits ärligt i förklaringen till betänkandet Samland som denna vecka jagats igenom budgetutskottet och plenarsammanträdet.
Men nej, denna, för kortfattade, förklaring till det interinstitutionella avtalet, döljer de eftergifter som Europaparlamentet varit tvunget att göra.
Vi får inte längre minska utlandsutgifterna utan enighet med rådet, vi får inte reservera några belopp.
Vad innehåller då vår budgeträtt?
I sina försök att ändå rädda någon liten demokratisk kontroll har detta parlaments ordförande tappat bort att vi också måste uppvisa något som en känsla av egenvärde.
Respekten från rådet för normala demokratiska procedurer får vi verkligen inte gratis, den måste vi tvinga fram.
Vi skulle helt enkelt inte ha gått på denna utpressning från fördragsförhandlarna för att sedan uttrycka vår indignation vid vår behandling av Amsterdamfördraget.
Slutligen: jag vill se om rådet kommer att följa informationsskyldigheten som också finns i det interinstitutionella avtalet.
Om inte, då hoppas jag att Europaparlamentet då kommer att ha modet som det inte har visat i dag, modet att säga upp detta avtal och åter till fullo utöva sin budgeträtt.
Betänkande (A4-0222 / 97) av Rothley
