# ID: svediakorp-gov480097
# author: Arias Cañete (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,120
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr rådsordförande, ärade kommissionärer och ledamöter.
Vi har nyss hört kommissionen presentera Agenda 2000, som tillsammans med utvärderingarna av de enskilda ansökarländernas ansökningar skall svara på de framställningar som formulerats av Europeiska rådet i Madrid.
Detta paket kan inte utvärderas på ett enkelt sätt, utan det behövs en separat analys av de enskilda element som ingår.
Vi stödjer utan reservationer alla förslag som avser att garantera att unionens utvidgning blir skäligen effektiv och sker med så korta mellanrum som möjligt.
Jag kan såsom spansk medborgare med ett gott minne och i egenskap av representant för ett land som under en lång tid knackade på gemenskapens portar, mycket väl förstå de legitima strävanden som alla och vart och ett av ansökarländerna har.
Vi är dock, herr ordförande, oroliga för att detta så ambitiösa och i politiskt hänseende väl motiverade utvidgningspaket inte åtföljs av tillräckliga och balanserade finansieringsplaner.
När tidigare kommissioner presenterat de så kallade Delorspaketen I och II åtföljdes de ambitiösa målen av att gemenskapen tilldelades de medel som var nödvändiga för att uppfylla de legitima ambitionerna.
Nu står vi, såsom kommissionen i sitt meddelande konstaterade, inför den viktigaste utvidgningsprocessen i gemenskapens historia, man må så betrakta denna utvidgning ur geostrategisk, politisk, ekonomisk eller social synvinkel.
Mer än 105 miljoner invånare, mer än 1 miljon kvadratkilometer, länder som inte når upp till en tredjedel av BNPgenomsnittet inom gemenskapen och länder där andelen jordbrukare är 26 % när unionens medeltal är 5 %.
Denna viktiga utmaning kommer samtidigt som vi skall upprätthålla en ekonomisk och social sammanhållningspolitik och införa en ny sysselsättningspolitik som har utformats i Amsterdam och som skall garantera kontinuiteten hos de övriga delarna av gemenskapspolitiken.
Denna utmaning har man tänkt bemöta utan att på något sätt öka gemenskapens budget och utan att ändra strukturen för gemenskapens inkomster.
Man vill övertyga oss om att allt kan finansieras utan att öka budgettaket över den gräns på 1, 27 % som gäller enligt de aktuella perspektiven, och dessutom slår man fast perspektiv enligt vilka betalningsbemyndigandena minskas även i fråga om år 1999, med en sänkning från 1, 25 % enligt tabellen till 1, 22 % som planerats för år 2006.
Man gör en utvidgning och minskar betalningsbemyndigandena.
Om detta är tanken, herr ordförande, råder inget tvivel om att någon gren av den gemenskapspolitik som förs i de femtons union helt nödvändigt måste skäras ned i förhållande till de övriga grenarna.
Vilken är då denna gren?
Jo, ingen annan än sammanhållningspolitiken.
Enligt det presenterade förslaget skall anslutningsförberedelserna finansieras med 500 miljoner ecu från rubrik 1 och 1000 miljoner ecu från rubrik 2.
Dessa belopp stiger upp till 45 000 miljoner ecu när de första anslutningarna äger rum mellan år 2002 och 2006.
Meddelandet innehåller ingen motivering för hur man har kommit fram till den magiska siffran på 45 000 miljoner ecu som utvidgningen skall kosta.
Varför 45 000 och inte 90 000 eller 35 000?
Särskilt som man talar om en stegvis utvidgning, inte en simultan sådan.
Dessutom håller man fortsättningsvis fast vid ett tak på 0, 46 % av gemenskapens BNP för det totalbelopp som används för regionalpolitiken, vilket innebär en relativ nedfrysning av ökningen under denna rubrik i fråga om 1999.
Detta kommer att ha regressiva följder dels eftersom man fastställer ett tak för ökningen av de tillgängliga resurserna för den gren av politiken som har de flesta anknytningarna till målet för den ekonomiska och sociala sammanhållningen - man ökar antalet ansökarregioner och -länder och sätter en broms för de medel som dessa skulle behöva - och dels eftersom största delen av stödet för finansiering av anslutningsförberedelserna genomförs på grundval av rubrik 2 i de finansiella utsikterna.
Denna regressiva linje döljer man sedan med en skenbar progressivitet.
Vi informeras om att man för mål 1 reserverar cirka två tredjedelar av de totala medlen.
Dessutom utannonserar man en högre grad av geografisk koncentration.
Vi måste dock hålla i minnet att mål 1 redan enligt de aktuella utsikterna får två tredjedelar av de totala medlen, och att begreppet " cirka " borde förklaras närmare, eftersom andelen för mål 1 under inga omständigheter får vara lägre än den är i dag.
Likaså måste man tänka på att de rikaste regionerna inte kommer att ge in nya bidrag som kunde användas till förmån för utvidgningen, på grund av att gemenskapens budget har frysts ned på inkomstsidan och på grund av att man planerar minska betalningsbemyndigandena från 1, 25 till 1, 22 % under den period som täcks av de nya finansiella utsikterna.
Jag anser att kommissionens ståndpunkt är oförenlig dels med fördragets artikel F 3 som helgar principen om tillräckliga medel och dels med de politiska ståndpunkter som detta parlament antog i fråga om betänkandet av Oostlander den 30 november 1994, av Bourlanges-Martin den 17 maj 1995 och av Christodoulou den 12 december 1996.
I alla dessa betänkanden betonades att utvidgningen inte får äventyra solidariteten i fråga om de femton och att man måste öka gemenskapens medel för att kunna finansiera utvidgningen.
Det kommer att i många nationella parlament, särskilt i sammanhållningsländerna, bli svårt att förklara hur man tänker finansiera denna utvidgningsprocess.
Men efter denna allmänna kritik måste vi konstatera att det bland kommissionens förslag angående den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken finns element som är mycket positiva och för vilka kommissionen måste gratuleras.
Särskilt gäller detta den ansvarige kommissionären Wulf-Mathies som under denna reformprocess alltid har ställt sig till förfogande för parlamentets utskott för regionalpolitik, vilket jag särskilt uppskattar.
De positiva elementen är följande: att sammanhållningsfonden bibehålls i sin nuvarande form, vilket vi anser utgöra en faktor som tillåter de minst gynnade medlemsstaterna att formulera en utvecklingspolitik i hela sitt nationella territorium; den intelligenta förenklingen av strukturfondernas mål, vilket dock kommer att kräva valbarhetskriterier som är öppna, klara och absolut objektiva, och slutligen den förenkling av förvaltningsförfarandena som de sociala aktörerna och regionala myndigheterna så kraftigt har efterlyst.
Jag avslutar med att tacka kommissionen för den stora ansträngning och det arbete som otvivelaktigt har krävts för att utarbeta detta förslag, och med en förvissning om att detta parlament under de följande månaderna kan förbättra de aspekter som vi inte delar i detta förslag.
Den utmaning som vi nu möter har en tidigare aldrig skådad politisk betydelse och den kommer att kräva en stor ansträngning av alla.
