# ID: svediakorp-gov480092
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vid en närmare titt på budgetutvecklingen på senare år, de åtstramningstendenser som kan skönjas, och även på vissa av de regler som gradvis förts in, har de, i mycket nära omfattning, föregått det som i dag formellt presenterats av kommissionen i den ekonomiska planen.
För oss, är nu kärnfrågan denna: kommer taket för de egna medlen som beslutades i Edinburgh att förbli oförändrat efter det datumet (1999) och bör det räcka, inte bara i fråga om de målsättningar som de femton medlemsstaterna har, utan också till utgifterna för nyanslutningen och de första åren av en utvidgad union.
Utgifterna kommer säkerligen att bli höga.
Vi har inga särskilda eller principiella invändningar mot en utvidgning.
Men vi kan naturligtvis inte acceptera den på dessa villkor.
Skälet till detta är att en sådan ram ovillkorligen medför kännbara nedskärningar i nuvarande målsättningar och prioriteringar och definitivt sätter rådande prioriteringar på spel.
Ett bra exempel är sammanhållningen, som är inskriven i fördraget som en grundläggande pelare för unionen men obönhörligen skjuts upp i det oändliga, med de förslag som nu formulerats för strukturfonderna och sammanhållningsfonden.
När det gäller den senare, kommer förmånsländerna att se sin tillgång till fonden kännbart minskad.
Och vad gäller strukturfonderna kommer utan tvivel genomsnittsanslagen för den nya perioden för de 15 medlemsstaterna att vara mindre än nu.
Så ser verkligheten ut.
Och på det viset förefaller de nuvarande " sammanhållningsländerna " att sluta vara det, inte vet man riktigt genom vilket trollslag de ännu är det, och i kraft av sina potentiella framgångar, bestraffade till att betala för utvidgningen.
Vem kan, på fullt allvar, gå med på detta?!
Och det är faktiskt den frågan som kvarstår: var finns nu " medlen till våra ambitioner "?
