# ID: svediakorp-gov480087
# author: Lalumière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr rådsordförande, kommissionsordförande Santer, dagens debatt innehåller många frågor.
Jag kommer endast att fästa mig vid temat utvidgningen, som utgör vår närmaste framtid, men för oss också en politisk skyldighet.
Redan nu skulle jag vilja framföra mina reaktioner på två punkter.
Den första rör listan på aktuella länder.
Genom att tillämpa kriterierna som på förhand fastställdes i Köpenhamn 1993, har kommissionen tagit ut fem kandidater, plus Cypern, av totalt elva sökande.
Vid en första anblick har kommissionen gjort det tekniska arbete som man krävde att den skulle göra, men samtidigt riskerar dess analyser, val och redogörelser att utgöra ett allvarligt politiskt misstag.
Det är faktiskt så att man därmed bryter ett väsentligt löfte, nämligen det att ställa upp alla kandidater på samma startlinje.
Trots att vi idag befinner oss vid startlinjen har ett urval redan gjorts, mellan de goda och de övriga.
Vi kan vänta oss både frustration och oförståelse, för att inte tala om risken för destabilisering, och detta alldeles efter de besvikelser som är förenade med NATO: s utvidgning!
Det här sättet att gå till väga är inte bara beklagansvärt, risken finns att det också är farligt om inte Marshallplanen för länderna i Central- och Östeuropa - vilken ni talade om ordförande Santer och som är avsedd för alla kandidater utan åtskillnad - inte kommer att mildra den skillnad som oförsiktigt har skapats mellan de sex första och de övriga.
Detta innebär inte att man måste använda ett utslätat språk gentemot kandidatländerna och dölja svårigheter som de måste övervinna, och som vi själva måste övervinna.
Men det är en sak att tala klarspråk och en annan sak att inge en känsla av orättvisa.
På en annan punkt är jag lyckligtvis nöjd över att visa mitt stöd.
Genom att stödja idén om att kalla in en ny regeringskonferens tar kommissionen upp en idé som man lade fram här efter toppmötet i Amsterdam, att äntligen förverkliga de institutionella reformer som är nödvändiga inför varje utvidgning, i synnerhet majoritetsomröstningarna i rådet.
Jag hoppas att den här idén snabbt kommer att bekräftas.
Jag överlåter till mina gruppkolleger att ta hand om uppgiften att utveckla våra anmärkningar om utvidgningens villkor och finansiella konsekvenser.
Det finns mycket att säga också om dessa punkter.
