# ID: svediakorp-gov480086
# author: Aelvoet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 631
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, kolleger, efter Amsterdam var den mest förekommande kritiken att unionen inte hade reformerat sig själv för att under ansvarsfulla förhållanden kunna ta itu med utvidgningen.
Denna grundläggande brist står nu livs levande framför oss och kan självklart inte sopas under mattan.
Den egentliga politiska frågan som nu ställs är naturligtvis om det är de östeuropeiska länderna och Cypern som måste bära de femtons oförmåga att reformera sig i tid.
Jag tror att svaret på det är nej.
Å andra sidan är fortsatt arbete på utvidgningen en eventuell möjlighet, ett politiskt momentum för att genomföra de nödvändiga institutionella reformerna.
Men det kommer inte att vara någon automatik, för det måste något göras.
Och när det gäller det, hade jag gärna hört något mer från kommissionen än bara en trosförklaring, jag vill veta vilka konkreta politiska initiativ som vidtas för att se till att vi verkligen institutionellt kommer att vara i stånd att anta utmaningarna som vi står inför.
Vi vill som gröna ge oss själva den nödvändiga tiden för att grundligt studera det imponerande dokumentet som vi fått här av kommissionen.
Men vi tycker dock att ett antal kritiska frågor tränger sig på.
Första frågan är naturligtvis punkten att endast ett antal länder har valts ut för inledande av förhandlingar.
Vi vet att det under mycket lång tid fanns en möjlighet i kommissionen att börja med alla tillsammans och jag skulle gärna vilja veta varför man har missat den möjligheten, vilka de genomslagsgivande argumenten var för det?
För det är tydligt att det också finns politiska nackdelar knutna till det.
Nackdelar som att det dras ett antal nya gränser inom det befintliga Europa, varvid det kommer en Nato-gräns ovanpå en EU-gräns och kanske också en Schengen-gräns.
Och följderna av det är inte heller särskilt positiva.
För det andra, känslan hos ett antal länder att de är nedklassade och inte kommer att vara med.
I fallet Turkiet som inte kommer i åtanke för att det är ett muslimskt land.
Allt det gäller, tycker vi, att det finns för få kritiska åsikter om vad man hittills har berättat i kommissionens namn, den kritiska åsikten i samband med de villkor som vi vill godta utvidgningen på?
Måste vi inte också ställa frågor till oss själva?
Jag gläder mig åt att höra att man vill ha en seriös anpassning av jordbrukspolitiken.
Allt kommer att hänga på om detta också genomförs konsekvent, för att flytta över vår befintliga jordbrukspolitik dit skulle innebära ödeläggelse av jordbruksstrukturerna där.
Det skulle innebära arbetslöshet i stor skala och så vidare.
Samma sak gäller för miljöfrågan.
Det finns positiva punkter i vår politik, men det finns möjligheter som de östeuropeiska länderna har och som vi kan använda så att vi påbörjar denna reformering för att också genomföra nödvändiga förändringar i vårt eget intresse.
Alltså är det ingen ensidig process där alla måste anpassa sig till oss.
Vi måste ta tag i de krafterna och element som är starkare hos dem, för att gemensamt gå framåt.
En sista punkt gäller finansieringen.
Den som talar om utvidgning, måste vara beredd att lägga upp tillräckligt med finansiella medel på bordet för det.
När det gäller det är de tillkännagivna siffrorna enligt mig för låga och man får absolut inte gå i en riktning där fattigdom delas genom att ta pengar från södern och föra över dem till öst.
Låt oss se till att de största målsättningarna som man eftersträvar realiseras för det har redan hänt för ofta att man tillkännager stora målsättningar och efteråt snubblar på ett antal tomatlådor.
