# ID: svediakorp-gov480082
# author: Poettering (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,140
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande, kära kollegor!
Till att börja med vill jag å Europeiska folkpartiets grupps vägnar uttrycka ett ord av uppskattning och lyckönskan till kommissionen för att den har utarbetat Agenda 2000 för en starkare och utvidgad union, och att denna föreligger här i dag.
Detta är en bra signal, även för samarbetet mellan Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.
Herr kommissionsordförande, vi förväntar oss av Er att viktiga debatter i framtiden inte kommer att kungöras genom presstalesmän, utan att viktiga politiska inriktningar i framtiden alltid först kommer att presenteras i Europaparlamentet som företrädare för 370 miljoner medborgare.
(Applåder) Om någon för tio år sedan hade haft den djärva idén att förutsäga att Europeiska kommissionen, företrädd av dess ordförande Santer, den 16 juli 1997 inför Europaparlamentet skulle föreslå att den skulle inleda förhandlingar med Estland, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Cypern om ett inträde i Europeiska unionen, skulle man ha betecknat denna person som en fantast.
Vår generation har under åren 1989 / 90 och därefter emellertid blivit vittne till en dramatisk förändring på vår kontinent, en förändring som väl ingen knappt en epok före oss har upplevt.
Låt oss inte glömma att det var människorna i Central- och Östeuropa som möjliggjorde denna förändring.
(Applåder) Det var människorna i Central- och Östeuropa, som efter 1945 blev påtvingade en kommunistisk diktatur.
Det var människorna i Central- och Östeuropa, som alltid har hållit fast vid frihetstanken, de mänskliga rättigheternas giltighet och önskemålet att själv få bestämma över sina egna liv och över den egna samhällsordningen.
För detta är vi skyldiga européerna i den västra delen av vår kontinent, liksom människorna i Central- och Östeuropa stor respekt, djup uppskattning och ett uppriktigt tack.
Människorna i Central- och Östeuropa har nu rätten att säkra sin liberala och demokratiska livsstil, som de har tillkämpat sig i en fredlig revolution.
De vill inte åter bli lurade och utnyttjade.
Vi i Europeiska unionen är nu förpliktade att hjälpa människorna i Central- och Östeuropa att säkra sin egen frihet.
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Bulgarien och Rumänien är förenade med Europeiska unionen genom Europaavtal.
Även om dessa stater ännu inte tillhör Europeiska unionen, är de dock alla medlemmar i den europeiska familjen.
Det är vår politiska och moraliska plikt att inom överskådlig tid och i ett ordnat förfarande möjliggöra ett inträde för dessa länder i Europeiska unionen, en europeisk union med demokratiska institutioner, en europeisk union, som blir den europeiska kontinentens stabilitetsankare på 2000talet, en europeisk union, som såväl inåt som utåt kan agera gemensamt, effektivt, beslutsamt och övertygande.
Vid förberedelsen av inträdet i Europeiska unionen har Ni - Santer och även kommissionsledamot van den Broek - båda sagt att inget land får diskrimineras.
Om kommissionen föreslår att inleda medlemskapsförhandlingar med sex stater, det vill säga. fem plus en, måste det göras klart att de andra fem staterna som vill bli medlemmar inte utesluts.
Det får inte finnas någon skillnad mellan in och out!
Det har Ni sagt, och det har vi med glädje noterat.
Vi måste emellertid tydliggöra att varje land, som Europeiska unionen har slutit ett Europaavtal med - inom ramen för strategin inför ett medlemskap och på grund av det betänkande som kommissionen utarbetar årligen för varje land - i en flexibel process kan avancera och nå samma ställning som ett land, med vilken medlemskapsförhandlingar pågår.
Bara om vi gång på annan ger klart uttryck åt detta, uppmuntrar vi människorna i alla stater i Central- och Östeuropa, med vilka vi har slutet ett avtal, att beslutsamt fortsätta med sina ansträngningar för den mödosamma, men nödvändiga reformprocessen.
I dag har vi inte ett svar på alla frågor om utvidgningen av Europeiska unionen.
Några svar kan dock skönjas.
I regionalpolitiken - detta adresserar jag till Wulf-Mathies - måste vi koncentrera finanserna på de områden som är i störst behov.
Kommissionsledamot Fischler, Ni har gång på annan betonat att jordbrukspolitiken måste fortsätta att reformeras.
Kommissionsordförande, Ni har talat om enorma summor: 275 miljarder DEM.
Om vi använder dessa pengar, vilket vi som Europeiska folkpartiets grupp understödjer, måste vi emellertid också garantera att de delas ut på ett vettigt sätt och att utdelandet kontrolleras på ett vettigt sätt.
Marshallplanen har ofta nämnts.
Marshallplanens framgång berodde på att det handlade om lån till gynnsamma räntor, genom vilket mottagarnas initiativ stimulerades.
Det är korrekt att Europeiska unionens program öppnas för inträdesländerna, så att de förbereder sig på inträdet.
Vore det inte likaså vettigt att före inträdet binda inträdesländerna till Europeiska unionen genom att de blir delaktiga i unionens arbete, t.ex. som observatörer i Europaparlamentet?
Kommissionen föreslår att diskutera de flesta inträdesfrågorna bilateralt med ansökarländerna.
Å andra sidan är en europakonferens planerad för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, såväl som inrikes- och justitiepolitiken inom multilateral ram, som skall sammanträda en gång per år på statsminister- och regeringschefsnivå.
Vi frågar oss, om det inte vore vettigare, om denna europakonferens utvidgas med ytterligare frågor på ministernivå.
Jag understödjer med eftertryck vad min kollega Hänsch antydde i denna fråga, nämligen att även de länder, med vilka man för ögonblicket ännu inte förhandlar om ett inträde, inom en multilateral ram får sitta med vid bordet, för vi vet att detta är både politiskt och psykologiskt av stor vikt för länderna i Central- och Östeuropa.
Vilken roll kommer Turkiet att spela?
Vi måste ge svar på detta!
Framför allt måste vi vid avtalad tidpunkt förverkliga Ekonomiska och monetära unionen, eftersom detta kommer att ge Europeiska unionen nya framtidsutsikter, hopp och kraft.
På tröskeln till år 2000 står Europa inför stora utmaningar.
Vi, Europeiska folkpartiets grupp, har alltid varit på samma sida som dem, som vill reformera Europeiska unionen.
Därför välkomnar vi att kommissionen även gentemot medlemsstaterna har förpliktat sig att direkt efter år 2000 sammankalla en regeringskonferens, som framför allt kommer att bidra till att motivera majoritetsbeslut som en principiell beslutsmetod i Europeiska unionens ministerråd.
Vi, Europeiska folkpartiets grupp, går i bräschen för ett enat, fredligt och demokratiskt Europa på 2000-talet.
Vi kommer att nå detta mål, om vi arbetar lika modigt som beslutsamt, men även med tålamod och framtidsengagemang för vår gamla, hela tiden förnyande europeiska kontinent.
(Applåder)
