# ID: svediakorp-gov480077
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,082
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skulle vilja börja med att helt och fullt ansluta mig till ordförande Santers anmärkning att detta verkligen är ett historiskt tillfälle, och att det är särskilt lämpligt att vi idag kan lägga fram paketet Agenda 2000 för Europamedborgarnas valda representanter.
Jag har förstått att parlamentet har gjort de nödvändiga förberedelserna för att noggrant undersöka de olika aspekterna av det här paketet, och jag tror att det kommer att innebära ett klart lyft för den offentliga debatten om frågor som har en så stor betydelse för människorna i Europa.
Före det här sammanträdet hade jag tillfälle att presentera kommissionens Agenda 2000, inklusive utvidgningsdokumenten för de ärade ambassadörerna för kandidatländerna och ge dem litet mer bakgrundsinformation.
Jag är mycket glad över att de är med oss denna viktiga dag, viktig för dem men även viktig för oss.
Ordförande Santer har presenterat kommissionens breda synsätt.
Jag skulle särskilt vilja understryka den försäkran som han och premiärminister Kok, från det nederländska ordförandeskapet, gav kandidatländerna om att man inte kan förneka behovet av ytterligare institutionella reformer av Europeiska unionen, men att det skulle ordnas på ett sätt som inte skulle innebära en försening av utvidgningsprocessen.
Det är därför som jag understryker vad ordförande Santer sade, att kommissionen har föreslagit att en ny regeringskonferens skall hållas så snart som möjligt in på det nya årtusendet för att fullborda den institutionella reformen före utvidgningen.
Låt mig litet mer i detalj beskriva kommissionens inställning till Agenda 2000-paketet vad avser utvidgningsprocessen.
Kommissionens åsikter om var och en av medlemsansökningarna utgår från villkoren för medlemskap som de lades fast av Europeiska rådet i Köpenhamn 1993.
Dessa villkor behandlar kandidatlandets politiska och ekonomiska ställning och dess möjlighet att uppfylla medlemsstaternas övriga skyldigheter, den s.k. acquis.
Nämnda villkor anger att en sökande måste ha: stabila institutioner som kan garantera demokrati, en fungerande rättsstat, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter, en fungerande marknadsekonomi, förmåga att klara konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen och förmåga att uppfylla de skyldigheter gentemot acquis som medlemskapet innebär, däribland att ansluta sig till målen med en politisk, ekonomisk och monetär union.
Vid bedömningen av i vilken utsträckning varje kandidatland uppfyller dessa villkor, har kommissionen gjort en helt objektiv analys.
Analysen bygger på information som har lämnats av kandidatländerna själva och även på information från andra källor.
Även om kommissionen själv ansvarar för den bedömning som gjorts, har den även använt sig av analyser på specialområden som gjorts av medlemsstaterna och av andra internationella organ, t.ex.
OSSE och Europarådet på den politiska sidan och EBRD, Världsbanken och IMF på den ekonomiska sidan.
Jag är naturligtvis medveten om att parlamentet har antytt att det skulle föredra att man inledde förhandlingar med samtliga kandidatländer samtidigt.
Kommissionen, å sin sida, fortsätter att understryka att utvidgningen är en totalprocess som omfattar alla kandidatländer.
Alla kommer att ha nytta av det förstärkta samarbetet inför anslutningen, alla kommer att inbjudas att ingå partnerskap för anslutning och alla kommer att få extra stöd från unionen att lösa de problem som har identifierats i yttrandena.
Men den detaljerade, objektiva analys som kommissionen genomfört ger inget utrymme för tvivel om att det finns en naturlig skillnad mellan kandidatländerna, och detta av olika historiska, politiska och ekonomiska skäl.
Yttrandena visar att det finns en tydlig skillnad mellan, å ena sidan, de kandidatländer vars framgångar hittills skapar rimliga förväntningar att de kommer att kunna axla medlemskapets skyldigheter på medellång sikt, utan alltför långa förhandlingar eller övergångsperioder och, å den andra, de för vilka dessa förväntningar ännu inte är motiverade.
Det synsätt som kommissionen rekommenderar är att förhandlingar skall inledas tidigt nästa år med de länder som inte bara uppfyller de politiska villkoren för medlemskap, utan också gjort tillräckligt stora framsteg mot att uppfylla övriga villkor för att kunna ta på sig medlemskapets åtaganden på medellång sikt, om än med en extra ansträngning.
Under tiden har man planerat en förstärkt strategi inför anslutningen.
Enligt denna skall vi ingå partnerskap för anslutning med varje kandidatland, oavsett hur redo de är för medlemskap, skräddarsydda för att överbrygga de svårigheter som har identifierats i yttrandena.
Det förstärkta samarbetet inför anslutningen bör, naturligtvis, få extra ekonomiskt stöd.
Ordförande Santer har hänvisat till det.
Kommissionen föreslår att man från år 2000 och framåt gör en miljard ecu tillgängligt från strukturfonderna, 500 miljoner ecu från jordbruksprogrammen, detta förutom stödet från Phare, som uppgår till 1, 2 miljarder ecu per år.
Det förstärkta samarbetet inför anslutningen kommer att beledsagas av ett åtagande från unionens sida att granska de framsteg som varje land har gjort i att tillfredsställa medlemskapsvillkoren senast vid slutet av 1998, och därefter skall en sådan rapport ställas samman årligen.
På grundval av dessa rapporter kommer kommissionen att kunna bedöma när den skall rekommendera rådet att inleda vidare anslutningsförhandlingar.
Alla kandidatländer kommer på så sätt att delta i den fullständiga utvidgningsprocessen.
Differentiering betyder på inget sätt diskriminering.
Det kommer inte att finnas några " ins " eller " outs " utan bara " ins " och " pre-ins ", med möjligheten för de senare att följa de förra så snart villkoren är de rätta.
De politiska villkoren för medlemskap är helt grundläggande.
Detta har bekräftats och förstärkts av artikel F i utkastet till Amsterdamfördrag.
Om ett land inte har skapat stabila institutioner som garanterar demokratin, rättsstaten och respekten för mänskliga rättigheter, inklusive minoriteternas rättigheter, kan det inte bli fråga om att inleda anslutningsförhandlingar.
Slutsatserna från yttrandena är att även om kvaliteten på demokratin skulle kunna förbättras ytterligare i de flesta av länderna, är det bara i Slovakien som de politiska problemen är så allvarliga så de i sig utesluter att man inleder förhandlingar redan nu.
Vår huvudsakliga oro är just bristen på stabilitet i det landet hos de institutioner som borde erbjuda de nödvändiga politiska garantierna.
Vad gäller övriga villkor för medlemskap, som är förknippade med deras ekonomiska situation och deras förmåga att genomföra acquis, har kommissionen inte bara analyserat den existerande situationen utan även gjort en systematisk utvärdering av trenderna för att kunna komma fram till en bedömning av varje kandidatlands förmåga att kunna uppfylla dessa villkor på medellång sikt.
Inga kandidater har, hittills, helt uppfyllt de ekonomiska villkoren.
Dock har fem av kandidatländerna i Central- och Östeuropa - Ungern, Polen, Estland, Tjeckien och Slovenien, i den ordning som de har ansökt om medlemskap - etablerat fungerande marknadsekonomier, även om en del viktiga funktioner, som till exempel en fungerande finansiell sektor, fortfarande behöver mogna och utvecklas vidare.
Vad gäller förmågan att klara av konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom Europeiska unionen, har alla fem länderna sina svaga och starka sidor, men alla kan förväntas uppfylla detta villkor på medellång sikt om ytterligare och ibland betydande ansträngningar görs.
Yttrandena bedömer också i vilken utsträckning som kandidatländerna kan " åta sig medlemskapets skyldigheter, inklusive att ansluta sig till målen politisk, ekonomisk och monetär union ", med andra ord acquis.
Den metodologi som vi har använt anges i kapitel 2 i Agenda 2000.
Vi har här att göra med en blandning av indikatorer, som pekar på olika starka och svaga sidor i varje kandidatland.
Men det verkar som om, på det hela taget, Ungern, Polen och Tjeckien skulle kunna tillämpa acquis på medellång sikt om fortsatta förbättringar genomförs, medan Estland och Slovenien skulle kunna göra så på medellång sikt med betydande ytterligare ansträngningar.
Kommissionen har lagt fram klara rekommendationer på grundval av en övergripande objektiv värdering i yttrandena.
De leder till slutsatsen att anslutningsförfaranden skall inleder med de fem nyss nämnda kandidatländerna.
Dessa länder uppfyller inte bara de politiska villkoren, utan har även etablerat sina marknadsekonomier och gjort tillräckliga framsteg vad avser att uppfylla de övriga villkoren för att motivera att man inleder dessa förhandlingar.
Kommissionen är imponerad av ansträngningarna för att förbereda medlemskapet, som de andra kandidatländerna har vidtagit, särskilt under de senaste månaderna.
Vi kommer att rapportera regelbundet om deras framgång med att uppfylla medlemskapskriterierna och kommer att rekommendera att förhandlingar inleds med dem så snart som de är redo.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns någon nödvändig koppling mellan antalet länder med vilka unionen inleder anslutningsförhandlingar och antalet länder som därefter ansluter sig till unionen i en första grupp eller våg.
Varje förhandling är separat och följer sitt eget tempo, som bestäms av komplexiteten i frågorna som skall lösas.
Om vi alltså börjar förhandlingarna med sex kandidatländer inklusive Cypern, betyder det inte nödvändigtvis att alla sex kommer att bli medlemmar på samma dag.
Låt mig kort behandla Cypern.
Agenda 2000 påpekar att kommissionen avgav ett positivt yttrande 1993 om Cyperns ansökan om medlemskap och Europeiska rådet har vid flera tillfällen upprepat att anslutningsförhandlingar skall inledas sex månader efter avslutad regeringskonferens.
Delningen av ön skapar naturligtvis problem inom ramen för utvidgning, men vi hoppas att utsikterna om anslutning kommer att utgöra en katalysator som kan åstadkomma en rättvis och varaktig lösning.
Direkta samtal inleddes förra veckan i New York under FN: s överinseende mellan president Klerides och herr Denktash och vi hoppas att detta kan var inledningen till en lösning.
Det finns också uppmuntrande tecken på framsteg i Greklands och Turkiets strävan efter en lösning på deras bilaterala problem utan att tillgripa våld.
En lösning på Cypern-problemet kommer att möjliggöra ett snabbare slutförande av anslutningsförhandlingarna och dessa förhandlingar kommer att underlättas om tillräckliga framsteg görs mot en lösning, som även möjliggör för medlemmar av den turkcypriotiska befolkningsdelen att involveras i anslutningsprocessen.
Kommissionen föreslår att en europeisk konferens sammankallas för att hantera inte direkt utvidgningsrelaterade frågor, utan snarare områden som utrikespolitik och kampen mot organiserad brottslighet, där vi behöver våra partners samarbete, och konferensen bör skapa närmare kopplingar mellan alla europeiska associerade stater som strävar efter medlemskap i EU.
När vi lägger fram våra rekommendationer för rådet, parlamentet och, framförallt, för kandidatländerna själva, är det särskilt viktigt att vi sätter in dem i ramen för den övergripande utvidgningsprocessen från vilken inget kandidatland är uteslutet och meddelandet är att alla kandidatländer kommer att bli medlemmar i Europeiska unionen när de uppfyller villkoren och förhandlingarna har slutförts på ett tillfredsställande sätt.
Agenda 2000 bekräftar även att Turkiet kan bli medlem i EU, precis som det nyligen avhållna associeringsrådet.
Kommissionen pekar på att den makroekonomiska instabiliteten i Turkiet är en källa till oro och att stora förbättringar av den politiska situationen, särskilt vad gäller skyddet för mänskliga rättigheter, måste göras.
Goda grannförbindelser mellan Grekland och Turkiet bör etableras och vi vänder oss till Turkiet för att bidra aktivt till en rättvis och varaktig lösning i Cypern.
Rådet bad kommissionen att tänka över olika sätt på vilka förbindelserna med Turkiet skulle kunna utvecklas ytterligare med utgångspunkt i tullunionen.
Vi godkände ett meddelande om detta i går, vilket även skickades till parlamentet.
Tullunionen som vi känner den fungerar i det stora hela, det är ett stort överskott för EU med 10 miljarder dollar om året, men i vårt meddelande undersöker vi sätt på vilka samarbetet kopplat till tullunionen skulle kunna utvecklas ytterligare.
Sammanfattningsvis står Europeiska unionen inför ett historiskt ansvar under de kommande månaderna.
Det ankommer naturligtvis på Europeiska rådet att fatta beslut om att inleda anslutningsförhandlingar.
Kommissionen har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel O i fördraget genom att lägga fram klara och otvetydiga rekommendationer.
Det förstärkta samarbetet inför anslutningen, förslaget till extra ekonomiskt stöd, partnerskap före anslutning och satsningen på att årligen se över situationen för varje kandidatland, första gången i december 1998, understryker alla vår satsning på en fullständig utvidgningsprocess som omfattar alla kandidatländer, och under de kommande månaderna kommer kommissionen att noga uppmärksamma parlamentets åsikter och den breda allmänna debatten i förberedelsen för nästa steg av utvidgningsprocessen.
(Applåder)
