# ID: svediakorp-gov480006
# author: Castricum (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, jag kommer ihåg som dåvarande ledamot av det nederländska parlamentet att en dag med östlig vind kom beskedet att den tyska regeringen skulle införa Benutzungsgebühr och den växande strömmen lastbilar som framför allt fördes fram genom västvinden skulle långsamt men säkert få en räkning.
Mycket uppståndelse, också bakom borden, och EG-domstolen gav motståndarna rätt.
Så kunde det inte göras.
Ändå fartyget var sjösatt: efter mödosamma överläggningar såg Eurovinjetten dagens ljus.
Eftersom Europaparlamentet inte var tillräckligt inblandat i den processen blev direktivet ogiltigförklarat i domstolen, för övrigt utan att verkan sköts upp och kommissionen ställde sig vid ett nytt förslag som är ungefär ett år gammalt och vilket föredragande Jarzembowski som föredragande, nu lämnat ett betänkande om.
Under tiden kan det fastslås att sakfrågan inte är utan bekymmer.
Olika diskussioner i rådet har inte lett till beslutsprocesser och är jag rätt informerad, då får det inte uteslutas att de slutliga resultatet, diskussionerna fortsätter den 4 oktober, ändå skulle avvika mycket från det som kommissionen hade föreställt sig.
Vi kan inte blunda för verkligheten.
En annan realitet får inte heller lämnas onämnd.
Även om vi värderar, jag vill uttryckligen säga det, kollega Jarzembowskis arbete, är vi inte speciellt lyckliga över resultatet av den, han vet det också.
Samtalen som vi fört om det, ledde i början inte till resultat.
Egentligen var vi framför allt eniga om faktumet att vi inte var överens.
Min grupp var och är av åsikten att såväl externa kostnader som känsligheten i vissa områden måste utgöra väsentliga beståndsdelar av en balanserad transportpolitik.
Min grupp var och är av åsikten att efter antagandet av betänkandet Schmidbauer, måste det arbetas med största möjliga handlingskraft på ett intelligent tillvägagångssätt för problemen som ännu måste lösas och att rådet inför sig självt och inför den europeiska medborgaren är skyldig att aktivt medverka till en politik som ger verkligt perspektiv.
En av kommissionär Kinnocks föregångarna, hans nuvarande kollega Van Miert, lät för ett antal år sedan i ett gemensamt organ, göra en rapport om konsekvenserna av en redan då starkt växande trafik.
Sedan dess har mycket studerats, mycket pratats, mycket skrivits om alla tänkbara lösningar.
Dock har för lite hänt, jag säger inte att inte något har hänt, det har hänt för lite.
Renare trafik överträffades av mer trafik.
Miljömålsättningar proklameras högtidligt och sedan dras det i långbänk.
Goda alternativ för person- och godstransporter blir otillräckligt utvecklade.
Det skulle varit en dålig signal om de två största grupperna i detta parlament här och nu hade stått emot varandra.
Bra för den politiska tydligheten kanske, dock dåligt för åtminstone utsikten till att dra linjen, som drogs i fru Schmidbauers betänkande vidare.
Ärligheten bjuder att man säger att detta parlament inte har någon beslutande röst i den slutliga beslutsprocessen av dessa direktiv.
Desto viktigare är det att det görs tydligt att det vid meningsskiljaktigheter som blivit kvar, står en sak klart: den stora majoriteten i detta parlament skall, det får man hoppas åter, ställa sig bakom filosofin som i grönboken fastställts som " externa kostnader ".
För många kollegor kanske en mager tröst och också för mig, jag har redan sagt det, inte riktigt höjdpunkten på önskedröm, men på sikt dock viktigare än vad vi nu förmodar.
Hur som helst, när det gäller oss, ett uttryckligt stöd för kommissionen och för krafterna i transportrådet som inte bara säger att något måste hända, men som också vill engagera sig för det i det egna landet och i unionen.
