# ID: svediakorp-gov479990
# author: Killilea (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,094
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, parlamentet kan inte vara helt tillfreds med det sätt som rådet har valt att agera på området internationella persontransporter med buss och bil.
Kommissionen antog endast nio av parlamentets 26 ändringsförslag och rådet har i sin tur accepterat ännu färre.
Men vi måste erkänna att beslutet att införa en gemenskapslicens i sig är ett steg framåt.
Rådets gemensamma ståndpunkt har medfört ytterligare ändringar i kommissionens text.
Bland annat ger den möjlighet att inrätta en rådgivande kommitté som skall assistera kommissionen att anta och genomföra åtgärder som rör transportdokument.
Även om många av de ändringsförslag som godkändes vid den första behandlingen i Europaparlamentet inte har tagits med i den gemensamma ståndpunkten, har utskottet för transport och turism valt att endast koncentrera sig på ett fåtal särskilt viktiga frågor.
Dessa omfattas främst av ändringsförslag 15 och 16 från den första behandlingen, nu ändringsförslag 1 och 2 i denna rekommendation, som berör behovet av att tillfredsställa de rättsliga kraven för sociala fördelar lika väl som vägsäkerhet vad gäller tillgång till marknaden för chaufförer och fordon.
Jag valde också att återigen lägga fram ändringsförslag 24 från första behandlingen, det är nu ändringsförslag 3 i denna rekommendation, som uppmanar kommissionen att före december 1999 lämna in ett ny förslag till förordning som sträcker sig längre än detta aktuella förslag.
Med tanke på den tid som krävs för att föra igenom och genomföra denna förordning, skulle det vara en bra idé att omedelbart börja på ett nytt förslag för att inte i det oändliga skjuta upp en ytterligare avreglering.
Som en inledning till mitt andra betänkande om cabotage, tror jag att det kan vara bra att ge en kortfattad historisk bakgrund till detta förslag, som haft ett underligt öde och, det måste jag säga, en plågsam resa.
Den 23 juli 1992 antog rådet förordning 2454 / 92 som lade fast de villkor under vilka transportföretag hemmahörande i annat land än det medlemsland, där de utför nationella vägtransporter, får utöva så kallad cabotagetrafik.
Förordningen upphävdes i en dom från Europeiska gemenskapernas domstol den 1 juni 1994, efter det att domstolsförfarande inletts av parlamentet självt.
Samtidigt beslöt domstolen att den nya operativa delen av förordningen fortsatt skulle vara i kraft tills den nya lagstiftningen lagts fram.
Domstolen beslöt att upphäva förordningen eftersom rådet i avsevärd grad ändrat kommissionens förslag, som parlamentet yttrat sig om vid antagandet av den slutgiltiga texten, och alla - rådet framförallt - vet att det, för att göra en så stor ändring, hade behövt rådfråga parlamentet igen.
I den slutliga texten hade en del av de förfaranden och formaliteter som lagts fast kunnat göra det svårare att utöva friheten att tillhandahålla persontransport.
Ett år och sju månader efter det att domslut av den 1 juni 1994 avkunnats lade kommissionen fram föreliggande förslag, som till stora delar återger innehållet i den upphävda förordningen, men naturligtvis utvidgar avregleringen till att även gälla cabotagetrafiken.
Efter den första behandlingen i parlamentet har kommissionen antagit nio av parlamentets 16 ändringsförslag, men tyvärr antog rådet endast tre av dessa.
Men det har skett ett flertal framsteg.
Rådets gemensamma ståndpunkt medför en större avreglering än tidigare förordning 2254 / 92 i så måtto att alla specialiserade reguljära fordon som transporterar anställda och studenter har avreglerats, under förutsättning att det föreligger ett avtal mellan organisationen och transportören.
Dessutom utgör tillträdet till den nationella marknaden för persontransporter utförda inom ramen för internationell trafik det första erkännandet från rådets sida av principen om cabotagetrafik inom gemenskapens territorium.
Att dessa skäl lägger jag inte fram många av de ändringsförslag som antogs vid den första behandlingen, vilka inte antogs av rådet, eftersom jag förstår att den gemensamma ståndpunkten inte utgör en förbättring av den tidigare lagstiftningen.
Men, parlamentet bör inte negligera sitt ansvar att uppmuntra till ytterligare utveckling på detta område.
Ändringsförslag 1 till förslaget till rekommendation strävar därför efter att stödja kommissionen i dess framtida strävanden att avreglera denna sektor, med beaktande av parlamentets tidigare ståndpunkt.
Detta ändringsförlag hänför sig till den slutgiltiga deklaration som kommissionen har bifogat rådets gemensamma ståndpunkt, vari den fastslår sitt engagemang för att förbereda ett nytt lagstiftningsinitiativ inom denna sektor med utgångspunkt i hur grönboken " Ett trafiknät för alla " tas emot.
Transportutskottet vill uppmuntra kommissionen till att lägga till ett stycke i ingressen som möjliggör större avreglering i framtiden, vilket skulle göra de ändringsförslag rådet gjort till det ursprungliga förslaget tillfälligt acceptabla.
Att detta stycke i ingressen antas har därför bra mycket större betydelse än det verkar vid första anblicken, för det visar parlamentets starka intresse av att nå ytterligare framsteg vad gäller lagstiftning om persontransporter.
Ändringsförslag nr 2 betonar Europaparlamentets omistliga kontrollerande roll och utsäger att det åligger kommissionen att informera parlamentet både om den aktuella förordningen och om den förordning som upphävdes av Europeiska gemenskapernas domstol.
Kommissionen skall före juni 1998 lägga fram en rapport om hur den gamla förordningen fungerat och före december 1999 presentera en rapport om hur den nuvarande förordningen fungerar, på basis av uppgifter som regelbundet samlats in av medlemsstaterna.
Ändringsförslaget tar dessutom upp innehållet i stycket i ingressen genom att hänvisa till framtida lagstiftning på detta område.
Sammanfattningsvis är det bara två ändringsförslag som läggs fram till den andra behandlingen, men dessa ändringsförslag sammanfattar parlamentets beslutsamhet att fortsätta slå vakt om cabotagetrafiken och persontransporterna inom gemenskapen, i namn av principen om fri rörlighet för personer och fri etableringsrätt på den inre marknaden och, uttryckt i mer allmänna ordalag, i de europeiska medborgarnas intresse.
Dessa ändringsförslag lades fram av de politiska grupperna.
Endast ett ändringsförslag lades fram av Grosch från PPEgruppen.
Det handlar om att lägga till ordet " regional ".
Efter att ha varit i kontakt med Grosch, förefaller det som om transportföretagen i Belgien, och i Tyskland, organiserar busstransporter i tätorter, men att detta sker på regional bas.
Mot bakgrund av denna explicita förklaring från honom och med beaktande av mångfalden hos busstransportföretagen inom EU, föreslår jag att detta ändringsförslag stöds.
Jag tackar transportutskottet för att det fört fram detta betänkande till detta stadium och kommissionsledamoten personligen och hans personal för deras stöd och hjälp med att göra detta till en så bra lagstiftning som överhuvudtaget möjligt.
