# ID: svediakorp-gov479958
# author: Pinheiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 447
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tackar Kinnock för att hon underströk vikten av konfliktförebyggande och det faktum att det inte framgår i grönboken i den grad det borde.
Inte heller framgår andra aspekter såsom human och social utveckling och könsfrågan som kommissionen arbetat med nyligen i den utsträckning de borde.
Vi ansåg att de tagits upp så nyligen att de borde tas med i grönboken som mycket viktiga aktuella frågor.
Men jag hyser inga som helst tvivel över att vi måste föra en mer mogen politisk dialog med våra AVS-partner och diskutera de frågor jag just nämnt på en mer mogen grund.
Annars kommer vi att gå runt i cirklar utan att tackla det verkliga problemet.
Så jag tror det kommer att få en framträdande roll i nästa Lomékonvention.
Vad gäller den andra aspekten av det problem som Kinnock nämnde, har jag varit mycket engagerad med att diskutera Angola-problemet med de angolanska myndigheterna.
Det är sant att vi i konventionen har begränsningar som gör det ytterst svårt.
Jag skulle bara vilja nämna ett fåtal.
För det första, vi kan inte betala för eller ge bistånd till någon form av militär verksamhet.
Skall då demobilisering med hjälp av armén ses som en militär eller ickemilitär aktion?
Jag anser den vara icke-militär, men det har framförts vissa tvivel om det korrekta i den bedömningen.
För det andra har vi frågan om frisläppande av medel för detta.
Varje fall av demobilisering är unikt.
Till exempel i Liberia hade vi " vapen i utbyte mot jobb " och det fungerar.
I Angola skulle det behöva vara helt annorlunda, eftersom byar och städer har utplånats från kartan.
Så här handlar det om att återuppbygga städer och byar från grunden.
Detta är någonting helt nytt.
Vissa har föreslagit att vi skulle kanalisera detta via de icke-statliga organisationerna, men våra budgetposter för icke-statliga organisationer är inte tillräckliga, om vi skall föra sisådär de 60 000 personer som behöver omedelbar demobilisering och ny bosättning någonstans utanför städerna.
Så det är en av de frågor GD VIII tittar på, framförallt på grund av att jag skall till Angola i början av oktober och högst upp på min dagordning för diskussionerna med de angolanska myndigheterna och UNITA står frågan om hur vi exakt på kort sikt skall lösa problemet med demobilisering av mellan 60 000 och 90 000 man som slagits i trettio år.
Jag inbjuder er med glädje till att följa med, för jag tror att det kommer att vara till nytta att göra denna resa och att föra dessa diskussioner.
