# ID: svediakorp-gov479956
# author: Pinheiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kommissionen fäster fortsatt stor vikt vid frågan om förebyggande av konflikter.
Kommissionen har tagit initiativet inom Europeiska unionen i dialogen med Afrikanska enhetsorganisationen, i synnerhet vad gäller stöd till OAU: s konfliktmekanism.
Kommissionen har vidtagit nödvändiga steg för att forma ett så kallat konfliktförebyggande nätverk och kommissionen har spelat en framträdande roll i utarbetandet av SAC-riktlinjerna om konflikt, fred och utvecklingssamarbete.
Kommissionen var också den drivande kraften bakom antagandet av den gemensamma ståndpunkten och rådets slutsatser om förebyggande och lösande av konflikter i Afrika, antagen av ministerrådet för allmänna frågor den 2 juni 1997.
Dessa dokument återger huvudtankarna och rekommendationerna i kommissionens meddelande om fredsbyggande och konfliktförebyggande i Afrika, daterade den 6 mars 1996.
Kommissionen bistod också i genomdrivandet av resolutionen om sammanhållning antagen av utvecklingsministerrådet den 5 juni i år, där fredsbyggande och konfliktförebyggande utgör ett eget tema.
De två sista dokumenten kompletterar varandra och ger en fast grund för ett antal konkreta åtgärder på olika områden.
Dessa dokument bekräftar att utvecklingsstöd har en viktig roll att spela i fredsbyggandet och konfliktförebyggandet.
Men, om vi vill använda vår hjälp på ett effektivt sätt, med fredsbyggande som målsättning, måste vi vara på det klara med att vi tänker omformulera målsättningarna för vårt stöd.
Jag tror fast och fullt att det är dags sluta fokusera på enbart ekonomisk utveckling och vi måste tro på, och agera i enlighet därmed, att principen om ekonomisk tillväxt inte ensamt kan förhindra eller lösa konflikter.
Ibland kan ekonomisk tillväxt till och med utlösa eller förstärka spänningarna i samhället.
Jag tror att politik - fungerande politiska system - är nyckeln till Afrikas välgång.
Misslyckanden på det statliga planet, ineffektivt och olagligt styre, korruption, obalans mellan makt och möjligheter, stöld av nationaltillgångar från en liten elits sida, undertryckande av demokrati, rättigheter och friheter - detta är nyckelproblemen som måste lösas.
Dessa är de grundläggande orsakerna till våldsamma konflikter och vårt stöd måste vara riktat mot dem.
Vår meddelande om konflikter i Afrika i början av 1996 uttalade dessa problem i klartext.
Stöd till utvecklingsländer, inklusive programmen inom ramen för Lomékonventionen, måste vara utformat och tillämpat på ett sådant sätt som hjälper till att avhjälpa de grundläggande orsakerna till de våldsamma konflikterna.
Mot bakgrund av detta stöder jag helt och fullt tanken, att stöd till säkerhetsstrukturerna i princip skall integreras i utvecklingsprogrammen i konfliktbenägna regioner.
I detta syfte har kommissionen antagit en mer strategisk inställning till programmen i den Fjärde Lomékonventionens andra finansprotokoll.
Strategidokumenten kräver större tonvikt vid analys av de enskilda ländernas och regionernas begränsningar, så att större hänsyn tas till gamla, pågående och troliga framtida kriser.
Jag skulle bara vilja tillägga att dessa strategidokument för första gången skrevs efter föregående konsultationer med medlemsstaterna, Världsbanken, UNDP och, i vissa fall, USA.
Jag tror fast och fullt att detta var ett mycket uppmuntrande resultat, men det är fortfarande inte det jag anser vara ett strategidokument som syftar till verklig och heltäckande utveckling.
