# ID: svediakorp-gov479914
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I morgon bitti kommer ordföranden för kommissionen, Jacques Santer, att lägga fram kommissionens meddelande om Agenda 2000.
Det första föreläggandet kommer att ske här, i Europaparlamentet.
De enorma spekulationerna i den europeiska pressen är inte mer än vad vi kunnat förvänta oss, men det första offentliggörandet av dokumenten kommer att ske i morgon i parlamentet, så att de hedervärda ledamöterna av Europaparlamentet kommer att vara i den priviligerade positionen att de kan börja debattera detta före övriga europeiska institutioner.
Ad hoc-förfarandet för de obligatoriska utgifterna skapades genom den interinstitutionella överenskommelsen 1993.
De ingående diskussionerna inom och mellan institutionerna visar att detta förfarande lever upp till förväntningarna.
Det tillåter rådet, parlamentet och kommissionen att i detalj se över de summor som skall föras in under de obligatoriska utgifterna i 1998 års gemenskapsbudget.
Vad gäller jordbruksbudgeten för 1998, är nyckelfaktorn att rådet inte har accepterat kommissionens förslag om att minska direktutbetalningarna i spannmålssektorn.
Rådet har också vägrat att anta några motsvarande verkliga besparingar.
Rådet har inte fått mycket uppmuntran från Europaparlamentet heller.
Det är nedslående.
Balanserad budget kräver också verkliga budgetbesparingar i denna sektor, som upptar 48 % av gemenskapsbudgeten.
I denna situation, med oförändrade underliggande bestämmelser, är budgetmyndighetens huvudansvar att förutsäga utgiftsbehoven så exakt som möjligt.
Det var därför ett viktigt framsteg vid trepartssamtalen den 26 juni, då man enades om ett ändringsförslag till hösten som tar hänsyn till den senaste informationen.
Vidare har diskussionerna mellan kommissionen och parlamentet redan lett till förbättrade prognoser inom vissa sektorer, vilka uppgår till minskade behov med ca 300 miljoner ecu.
Ett av målen för medlingsförfarandet nästa vecka bör vara att komma överens om när och hur detta skall budgeteras.
Jag noterar parlamentets förslag att lägga 310 miljoner ecu i reserven för marknadsinstabilitet.
I princip tycks idén om en sådan reserv i kategori 1 värd att undersöka, men bestämmelseramarna är alltför fasta för att detta skall kunna göras snabbt.
För 1998 års budget vore ett alternativ en rättfram justering av de berörda budgetposterna, vilket skulle vara ett steg på vägen mot de 400 miljoner ecu som behöver återföras till den preliminära budgeten.
Både rådet och parlamentet förefaller vara överens om att bristen på verkliga besparingar bör avhjälpas av en allmän nedskärning i prognoserna för alla budgetposter.
De metoder som tillämpas skiljer sig dock åt.
Rådet är inriktat på en linjär nedskärning, medan parlamentet förespråkar en mer komplicerad ansats baserad på att budgeten underskrids.
En överenskommelse om metoden bör kunna uppnås, mot bakgrund av att budgetgenomförandet i bägge fallen måste förlita sig på överföringar för att bringa budgeten i linje med de faktiska behoven.
Vad gäller de internationella fiskeriavtalen, är 1996 års gemensamma deklaration om en hederskodex en mycket användbar ram för vilken information som skall tillhandahållas och för budgetkonsekvenserna.
Jag har noterat parlamentets tvekan inför överenskommelser som undertecknats men ännu inte ratificerats.
Jag kommer tillsammans med kommissionsledamot Bonino att överväga hur vi kan ge parlamentet lugnande besked om de avtal, som kommer att träda i kraft från början av nästa år och för vilka det därför bör finnas medel i budgetposten.
Vad gäller tilläggs- och ändringsbudgetar, har jag bara tre anmärkningar.
För det första skulle jag vilja tacka föredragande Brinkhorst och Europaparlamentet för den konstruktiva debatten om behoven av en omorganisation av gemenskapens konsumenthälsotjänster.
Den lösning som nu ligger föreslagen för antagande av parlamentet låter de mest pockande behoven tillfredsställas under 1997.
Kommissionen är medveten om det.
Helt uppenbart är detta inte slutet på historien.
Vi kommer att behöva ytterligare förstärkningar senare.
För det andra, debatten har också klarlagt andra aspekter av den framtida organisationen av de berörda tjänsterna.
I synnerhet - jag vill återigen understryka detta - har kommissionen alltid ansett att endast livsmedels- och veterinärkontrollkontoret bör placeras på Irland och inte de andra tjänsterna under GD XXIV.
Jag vill betona att det är önskvärt att tilläggs- och ändringsbudgeten snabbt antas.
Jag hoppas att de produktiva diskussionerna mellan rådet och parlamentet inom ramen för trepartssamtalen den 26 juni 1997 kommer att göra det möjligt att anta den med bara en behandling.
Jag tackar alla föredragande, Tillich, Brinkhorst, och Fabra Vallés, och likaså ordföranden i budgetutskottet, Samland, för deras arbete.
