# ID: svediakorp-gov479910
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 602
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, å socialistgruppens och budgetutskottets vägnar, tar jag till orda om Tillichbetänkandet.
Dagens debatt om Tillich-betänkandet utgör det andra steget efter förslaget till resolution i mars till parlamentets förberedande arbete om 1998 års förslag till budget för kommissionens bemyndiganden.
Detta kommer upp till första behandling i rådet den 24 juli och i parlamentet den 23 oktober.
Å socialistgruppens vägnar skulle jag vilja gratulera Tillich för hans betänkande och för allt det arbete han lagt ned på att föra oss genom den djungel av förordningar, institutionella avtal, trepartssamtal och medlingar som utgör det årliga budgetförhandlandet.
Vidare skulle jag vilja gratulera och tacka Tillich för hans flexibilitet för att kunna nå bredast möjliga konsensus.
Här i plenum idag debatterar vi ad hoc-förfarandet om obligatoriska utgifter för att kunna ge ett starkt mandat till vår delegation till trepartssamtalet med rådet och kommissionen och för att skapa större insyn samt för att öka utskottets för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottets engagemang i bestämmandet av detta mandat.
Detta ad hoc-förfarande har tjänat oss väl under detta år och är ett förfarande som rönt allt större betydelse med tanke på det faktum att budgetbeslutsförfarandet inte reformerats under regeringskonferensen i Amsterdam.
Jag skulle därför kort vilja dröja kvar vid resultaten hittills.
Det viktigaste resultatet har varit antagandet av en gemensam deklaration om jordbruksutgifter, där kommissionen lämnat in ett ändringsförslag till sitt preliminära förslag till budget till och med utanför de förfaranderegler som uppställs i finansförordningen.
På så sätt kan en jordbruksbudget förberedas som, får man hoppas, är baserad på de mest dagsaktuella prognoser och hypoteser och bör vara ett gott steg på vägen mot att tackla de konstanta problem vi står inför vid prognosticerandet av jordbrukets budgetkrav.
En sådan förlängning av ad hoc-förfarandet var ett krav från jordbruksutskottet och jag skulle här vilja betona det nära och utmärkta samarbetet som har etablerats detta år mellan budgetutskottet och jordbruksutskottet vad gäller utarbetandet av 1998 års budget.
Icke desto mindre har vi inte lyckats tillgodose alla jordbruksutskottets önskemål.
Mot bakgrund av att kommissionen har minskat 1998 års obligatoriska utgifter med 329 miljoner ecu, anser vi att dessa bemyndiganden bör placeras i reserven och, för det andra, att vi inte får förfalla till någon kreativ bokföring alls för att kunna ligga kvar inom ramen för den 0, 45-procent ökning som planerats för jordbruksbudgeten jämfört med 1997.
Vi är glada att, precis som jordbruksutskottet, kunna säga att översynen av inkomststöd till odlingsbar mark är ytterst önskvärt, men vi skulle ha en mer positiv inställning till kommissionens förslag om att skära ned inkomststödet med ca 1, 4 miljarder ecu.
Vi är definitivt beredda att diskutera specifika aspekter av genomförandet av en sådan nedskärning.
Principerna för god budgetering bör ge vid handen att de mest dagsaktuella prognoserna och hypoteserna bör användas likaväl som de mest tillförlitliga förfarandena och metodologierna.
Om vi upptäcker att de nuvarande förfarandena inte är tillförlitliga och därigenom resulterar i felallokeringar av resurser, bör vi inte tveka att förändra och förbättra de förfarandena.
Vi måste också vara försiktiga så att vi inte riskerar utgiftsbalansen mellan de olika budgetposterna alltför mycket, för många ligger nära minimilinjen för avsättningar / anslag.
Där det är förnuftigt med besparingar till följd av överbudgetering, bör vi göra det, men vi bör inte i alltför stor utsträckning belasta vissa sektorer i vårt sökande efter besparingar för att kunna uppnå den speciella budgetdisciplin som kommissionens budget eftersträvar detta år.
