# ID: svediakorp-gov479903
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Bara några ord vad gäller ad hoc-förfarandet, eftersom de andra två betänkandena inte är särskilt svårbehandlade.
Om dessa båda ad hoc-förfaranden har vi, i princip, en positiv uppfattning.
Det är för att de för oss utgör det enda sättet för parlamentet att delta i den rättmätiga definitionen av de obligatoriska utgifterna, särskilt jordbruksutgifterna.
Och detta bör för övrigt vara den exakta inriktningen för dessa förfaranden, dvs. genom dem borde parlamentet ge ett viktigt bidrag till en adekvat och rationell kostnadskalkyl på ett område där det inte ännu har befogenhet.
Det förefaller emellertid inte som om detta är den förhärskande inriktningen på de förslag som budgetutskottet godkände i går.
Angelägenheten att kunna spara på jordbruksutgifterna kvarstår, faktiskt, framför andra angelägna ärenden, till exempel att införa en större rationalisering.
Och alla vet vi varför.
Med en sådan inriktning kan vi naturligtvis inte vara överens.
Och vi kan det inte, för att vi vet att sådana nedskärningar i jordbruksutgifterna, nu även vad gäller fiskeavtalen, oundvikligen, om de antas i sin helhet eller till en del av rådet, kommer att åtföljas av andra nedskärningar under andra budgetrubriker.
Erfarenheten från förra året bekräftar exakt detta.
Vi motsätter oss i princip att parlamentet överger möjligheten att påverka en korrekt anslagsfördelning för de obligatoriska utgifterna och, samtidigt, gör sig till den restriktiva politikens mästare.
Men det finns dock ett annat principskäl som får oss att motsätta oss det betänkande som budgetutskottet godkände i går.
I och med att man erkänner, och till och med lovprisar, att medlemsstaterna bara skall avsätta de anslag som hänförs till reserven när den frigörs, skapar man en omisskännligt allvarlig situation av ej tidigare skådat slag.
Naturligtvis blir det då tydligt att man framför allt avser att spara, men, man sätter, framför allt, själva budgetprocessen på spel.
Fortsätter man så här, kommer vi förr eller senare att få en budget à la carte och detta kan vi inte gå med på.
