# ID: svediakorp-gov479899
# author: Samland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 639
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Låt mig först och främst säga något om 1997 års första ändrings- och tilläggsbudget, vilken Brinkhorst och Fabra Vallés har kommenterat.
Jag vill vid detta tillfälle helt klart betona att vi med det beslut, som budgetutskottet föreslog för plenum, har slagit in på en ny väg för personalpolitiken.
Denna är desto viktigare, eftersom den skall föreställa en symbol för gemenskapens personalpolitiska utveckling under de närmaste veckorna och månaderna.
Kommissionen hade till att börja med väckt motion om nära nog 160 arbetsplatser för att komma till rätta med BSEproblemet, vilket är en ny prioritering för gemenskapen.
Vi har nu kommit upp i 35 nya arbetsplatser och har dessutom kopplat samman detta med en intern förändring av kommissionens struktur, för med samma antal Ctjänster och A-tjänster är det verkligen något som inte står rätt till i gemenskapen.
Om man - vilket vi har föreslagit här och nu - kräver att C-tjänster skall avvecklas i samma omfång som kostnaderna för en utvidgning av personaltjänster i A-området, visar detta i verkligheten att beslutet är bergfast och kommer så att förbli, även under 1999.
Det kommer att bli nödvändigt att klara av de nya uppgifterna - som kommer att presenteras här i parlamentet i morgon i och med ett framläggande av det stora betänkandet om agenda 2000 - genom en omfördelning och ett fastställande av nya prioriteringar och därmed förknippat även genom en omfördelning av personal och att man inte bara låta sig betjänas i den stora Europabutiken genom ett skapande av nya arbetsplatser.
Den andra punkten, som jag vill gå in på, är frågan om ad hoc-förfarandet.
Tillåt mig att komma med ett par anmärkningar.
Ad hoc-förfarandet uppfanns i ett interinstitutionellt avtal och stod mot slutet av en lång debatt och strid mellan en avgränsning av de medel, som är obligatoriska och icke-obligatoriska.
Icke desto mindre stod det för parlamentet, för vår sida, alltid klart att en summa, en budgetsumma, i princip inte kan vara obligatorisk.
En marknadsmekanism kan vara obligatorisk, men den därur följande konsekvensen - hur hög summa som skall avsättas - kan inte vara obligatorisk, eftersom vi inte obligatoriskt kan definiera vädret eller världsmarknadspriset i förväg.
I så måtto handlade striden eller debatten de senaste åren alltid om frågan: hur ser siffrorna ut för respektive obligatoriska utgifter?
I synnerhet eftersom våra erfarenheter under de senaste femton åren visar att de stipulerade siffrorna alltid varit högre än vad gemenskapen i slutändan har presterat.
Detta är att inbjuda den kreativa bokföringen.
Ni har just hört vår kollega Mulder tala, och även vår kollega Sonneveld upprepade detta i går kväll i utskottet, att Ni vill skjuta upp oljeväxtfröna, som vi nu definierar som kreativ bokföring, från det ena till det andra året.
Då måste emellertid alla dessa kollegor svara på följande fråga: Vad händer 1999?
Då slutar nämligen budgetplanen, och då kan man inte längre skjuta upp oljeväxtfröna.
Då står man inför problemet att man 1999 måste dubbelfinansiera oljeväxtfröna: en gång för det år, då de sköts upp plus det löpande budgetåret 1999.
Detta medger dock inte budgeten.
Därför har vi uttryckligen välkomnat vad rådsordförandeskapet sade vid trepartsmötet.
Ingen kreativ bokföring, utan en lösning.
Vad vi här föreslår med Tillich-betänkandet är en inbjudan till finansministerrådet att uppfylla de villkor det själv ställt.
Rådet måste inte anta inbjudan, det är ett förhandlingserbjudande till rådet, och vi har ju gemensamt i trepartsmötet kommit överens om att vi denna höst skall erhålla korrigerade siffror, så att vi i och med denna diskussion inte avslutar ad hocförfarandet.
