# ID: svediakorp-gov479895
# author: Fabra Vallés (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag tror att vi alla fortfarande tydligt minns att den viktigaste punkten i 1997 års budget för de övriga institutionerna var frågan om nolltillväxt vad gäller personal.
I verkligheten var den enda institution som helt och hållet uppfyllde denna målsättning just revisionsrätten.
Därför är det logiskt att det var revisionsrätten som fick de största problemen när det var dags att genomföra allt det arbete som hade ålagts den.
Om det således är sant att budgetåtstramningen måste vara en viktig angelägenhet så är det inte mindre sant att vi också måste tänka på en sund ekonomisk förvaltning och framför allt förhållandet kostnad-effektivitet.
Vad tjänar det till att ha institutioner som kostar litet och som vi inte tillåter växa, om vi i slutändan ändå inte uppnår den effektivitet vi förväntat oss?
Därför begärde man att revisionsrätten skulle göra en övergripande analys av sitt personalbehov och enligt den analys, som förelagts oss, behöver institutionen 107 nya tjänster.
Det är sant att de budgetansvariga svårligen kan acceptera detta antal, men det är inte mindre sant att revisionsrätten hade en brist på revisorer.
Till detta skall läggas revisionsrättens utvidgade verksamhetsområde och arbetsvolym.
Vi måste vara medvetna om den ökade mängden arbete den har vad gäller EU-organen och de alltfler revisionsförklaringarna.
Här skulle jag också vilja lägga till något för att informera de närvarande: enbart för flerspråkigheten, behöver en institution som revisionsrätten 25 % fler tjänster.
Vi kom alltså fram till en ökning med 48 personer, vilket låg mellan vad revisionsrätten begärde och vad vi ansåg det möjligt att bevilja.
När vi kontaktade Tomlinson, budgetansvarig för 1998, kom vi fram till att genom tilläggs- och ändringsbudgeten som vi nu presenterar kunde vi bevilja 23 tjänster, de övriga 25 skulle kunna inkluderas i Tomlinsons utkast.
Tack vare agerande från rådet, som har beviljat 5 tjänster, kommer de 23 jag talade om för 1997 att i realiteten bli 18.
Motivet för att skynda på medgivandet av tjänster till 1997 genom denna tilläggs- och ändringsbudget kan försvaras å ena sidan på grund av den utbildning dessa personer behöver innan de kan arbeta till 100 % för institutionen.
Å andra sidan på grund av den marginal av tillgängliga medel vi fick tack vare den fördelaktiga växelkursen som har gällt sedan budgeten togs fram till i dag.
Jag syftar på växelkursen mellan ecu och belgiska franc.
Å andra sidan, de 18 tjänster som skulle beviljas nu (jag upprepar: 18 plus 5 som rådet givit, är lika med 23) skulle då delas upp på följande sätt: revisionsavdelningen får en A3, tolv A7 och tre C5, administrationen får två personer, en A7 och en C5.
Gud ske lov kommer inte denna personalökning att innebära någon ökning av utrymme, vi behöver alltså inte tala om fastigheter, något vi inte är alltför förtjusta i att prata om i detta parlament.
Det är allt.
Jag är övertygad om att med denna personalökning i revisionsrätten kan vi räkna med att den noggrannhet vi är vana vid från dess sida ökar och att det magnifika samarbetet som den alltid har haft med parlamentet förbättras, om det är möjligt.
