# ID: svediakorp-gov479858
# author: Striby (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kolleger, årsrapporten från den europeiska ombudsmannen är ett tillfälle att erinra om omfattningen av detta organs uppgift.
Som medlem av utskottet för framställningar kan jag bara gratulera till arbetet som utförts av ombudsmannens kansli i processen som syftar till att närma de nationella medborgarna till de alltför avlägsna europeiska institutionerna.
Det finns emellertid något som oroar mig: Papakyriazis betänkande talar om, jag citerar: " att stödja den institutionella balans som finns fastställd i fördragen och i synnerhet det riktiga utövandet av Europaparlamentets och Europeiska kommissionens samt EG-domstolens diskretionära befogenheter ".
De diskretionära befogenheterna kräver emellertid per definition att de utövas helt oberoende, alltså utan kontroll efteråt, och det är tydligt att de europeiska institutionerna och organen inte i något fall kan undgå reglerna om rättvisa och rätt som medlemsstaterna själva fastställt, men det är icke desto mindre uppenbart att gemenskapens förvaltning som all annan har behov av att mjukas upp.
Den kommer annars att bevara, eller t.o.m. utveckla, sin tröghet och formalism.
Liksom föredraganden betonar vi alltså nödvändigheten av att tydligt ange ombudsmannens uppgifter och framförallt begreppet administrativa missförhållanden för att förhindra att han frestas att ingripa.
Jag betonar slutligen nödvändigheten av att reformera, när det är nödvändigt, utan att nöja sig med det goda samvete som dessa ändringar av ombudsmannens verksamhet skulle resultera i.
Och vi får inte glömma att vi, i vår egenskap av utvalda av våra respektive folk, är de bästa ombudsmännen inom unionen.
Avslutningsvis skulle jag vilja erinra om att i enlighet med artikel 13 i kammarens beslut av den 9 mars 1994 om ombudsmannens roll är ombudsmannens säte Europaparlamentet.
Men slutsatserna från regeringskonferensen erinrade nyss om att det är i Strasbourg.
Jag vill därför endast se inrättandet, jag citerar ombudsmannens rapport " av ett litet avdelningskontor i Bryssel " som ett praktiskt arrangemang som inte förebådar en ytterligare centraliserande utlokalisering och som på sikt skulle göra Strasbourg till ett litet avdelningskontor till Bryssel.
