# ID: svediakorp-gov479805
# author: Palacio Vallelersundi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, att komma med ett inlägg på denna nivå i debatten är ganska okomplicerat: man kan säga " jag förkastar " och man kan säga " jag instämmer ".
Nåväl, jag förkastar den tomma retorik som vi har lyssnat på här i kammaren i dag.
Jag förkastar de omdömen och den totalt grundlösa illvilja som enbart syftar till en, jag skulle nästan vilja säga personlig, nedvärdering, och jag instämmer i de viktiga saker som också har sagts.
Ni uttalade er först Rothley.
Jag vill uttrycka mitt erkännande och min beundran för er.
Jag instämmer också i de viktiga saker som min käre och beundransvärde Casini tog upp och de klara iakttagelserna från Cot, de skarpa iakttagelserna som Fabre-Aubrespy gjorde och de djupt berättigade observationerna från Pompidou.
Jag skulle helt enkelt kunna sluta mitt inlägg här.
Emellertid skall jag gå ett steg längre.
Jag kommer att rösta för Rothleys betänkande.
Jag kommer att rösta för även om betänkandet enligt min åsikt har några viktiga tekniska brister såsom ändringsförslagen 42 och 43 i förhållande till ingresserna 39 och 40, som inte är korrekta enligt min mening, eller ändringsförslag 45 i förhållande till artikel 1.2.
Jag kommer också, hur resultatet än blir, att rösta för artikel 9.2 d), det vill säga angående problemet med användande eller patenterbarhet för uppfinningar i vilka man har använt mänskliga embryon.
Och varför gör jag detta?
Jo, jag gör det därför att de mörkaste, de djupaste och de mest primitiva övertygelserna möts i denna Aleph som den bioteknologiska forskningen i dag utgör, en industri som år 2 000 kommer att ha en omsättning på uppskattningsvis 83 miljarder ecu.
Dessutom berör denna situation oss alla och inför detta fortsätter Europa att titta mot det förgångna och lagstiftningen släpar, inte bara tre steg efter den sociala verkligheten, som den tyska klassikern sade, utan långt efter den sociala verkligheten.
För låt oss inte glömma, för att peka på en period, att mellan 1981 och 1995 beviljades 1 175 DNA-patenter i hela världen.
Vi lagstiftar inte för framtiden, vi måste hejda en verklighet som tränger sig på, en verklighet som vi måste styra in mot rättsliga normer.
Jag kommer också att rösta för betänkandet på grund av de framlagda ekonomiska skälen, men framför allt, fru ordförande, röstar jag ja av det viktiga skäl som enligt min åsikt utgör själva grunden i den debatt vi för.
Direktivet är helt enkelt inte ett projekt för lagstiftning om bioteknologin.
Syftet är mycket mer begränsat och som har påpekats tidigare handlar det om att skydda de bioteknologiska uppfinningarna, varken mer eller mindre.
Direktivet syftar inte och kan inte syfta till en allmän bioteknologilagstiftning.
Dess syfte är och bör endast vara att utgöra en patentlagstiftning.
Detta tvingar oss självklart, Casini, att komma ihåg att vi saknar en allmän och systematisk rättslig ram för den materiella rätten i vilken vi kan placera direktivet och att de palliativ som finns i den är få och dåliga, och i den kampen kommer jag att kämpa tillsammans med er.
Vi måste också invända mot förebråelsen att bygget inte skulle ha börjat med grunden.
Trots allt, och med detta avslutar jag, kommer jag att rösta för direktivet, i övertygelsen om att det är ett nödvändigt steg och att vi ännu har gott om tid för att förbättra det.
