# ID: svediakorp-gov479788
# author: Hory (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina kära kolleger, en diskussion som förefaller gälla rent juridiska frågor kan dölja viktigare frågor och vi upptäcker i dag till att börja med enorma ekonomiska utmaningar som Monfils erinrade om nyss, och som framgår tillräckligt tydligt genom den intensiva lobbying vi utsatts för.
Vi upptäcker sedan vad som måste kallas för en ideologisk chock mellan humanism och realism, med utöver chocken, det måste sägas, några underliga tvärgående fenomen ovanpå de klassiska politiska splittringarna och som avslöjats av t.ex. vår kollega Casinis inlägg eller det samvetsgranna från Fabre-Aubrespy.
Men är det då verkligen ett juridiskt problem?
I det här fallet har vi nationella lagstiftningar, vi har en europeisk konvention, indikationer som redan lämnats från det europeiska observatoriet och vi har ett världsomspännande avtal som slutits inom ramen för Världshandelsorganisationen.
Men jag tror att det inte handlar om ett rent juridiskt problem utan - och det skall vi vara uppmärksamma på - om utvidgningen av patenterbarhetens tillämpning till att omfatta människan.
Om det gäller ett tekniskt, ekonomiskt problem vilar förslaget till direktiv och betänkandet på ett förstahandsantagande: det är patentet som skall möjliggöra det tekniska framsteget.
Är det sant?
Jag tror i stället att patentet, som Telkämper sade nyss, ofta gör att den starkare krossar den svagare.
Man kan välja att av ekonomiska skäl cyniskt stå på det starkas sida, men det är inte mitt personliga val i sammanhanget.
Garanterar för övrigt tekniken med patent alltid framsteg?
Jag känner till tusen exempel som visar att patentet, genom sin möjlighet att köpa, kan strypa tekniska och vetenskapliga framsteg.
Jag tror framförallt att det är ett etiskt problem.
Kommissionen och föredraganden säger var och en på sitt sätt: " lyssna, låt oss inte tala om moral, låt oss inte tala om etik, låt oss inte tala om humanism, det är inte frågan, det handlar om rätt, handel, business, matlagning, låt oss tala om matlagning ".
Jag är inte alls av den åsikten och jag tror inte att man kan beskylla Monfils och andra talare för obskurantism, när de inför den tekniska utvecklingen känner en sorts medeltidsmässig skräck.
Jag har lyssnat till kommentarerna från Roth, Ainardi och Scarbonchi: vi är många som anser att texten skulle ha försetts med en moralisk och etisk inledning för att belysa de tekniska val som vi måste göra senare.
Vi bör notera att människan har förvärvat möjligheten att fullständigt förstöra sig och möjligheten att skapas på nytt i all oändlighet.
Denna utveckling kan därför inte begränsas till dess tekniska och handelsrelaterade aspekter.
Det var inte jag som sa: " vetenskap utan samvete är en katastrof för själen ".
Det är sant att utskottet för rättsliga frågor har förbättrat texten.
Vi är uppmärksamma på debatten i förmiddags: vi avvaktar svaren från kommissionen och möjliga öppningar, vi skall bedöma vad som hänt med ändringsförslagen för att uttala oss alldeles i slutet, men i direktivets nuvarande läge är vår grupp inte positiv till ett antagande.
