# ID: svediakorp-gov479745
# author: Palacio Vallelersundi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 341
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, som ställföreträdare för min kollega Añoveros och som representant för utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt vill jag i första hand poängtera den viktiga roll grönboken spelar och hur nödvändigt det är att kommissionen skyndsamt tar upp gemenskapsrättens inblandning i denna sektor.
I huvudsak delar utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt de kriterier som framkommer i grönboken och man instämmer också i huvudsak med den linje utskottet för ekonomi stödjer i sitt betänkande.
Jag vill här, trots eventuell upprepning, fästa er uppmärksamhet på något som Larive redan har påtalat.
Med rätta menar Larive att de inskränkande kontrollåtgärder som varje land tillämpar är ett hinder för den fria rörligheten.
Med andra ord ett hinder för den inre marknadens innersta väsen, det vill säga det ömsesidiga förtroendet, och därmed oförenlig med fördraget.
Åtgärderna överensstämmer således bara undantagsvis med fördraget.
Alltsedan det klassiska avgörandet från 1986 har jurisprudensen varit enhetlig och uppställt två villkor.
För det första proportionaliteten, vilket redan har nämnts, och för det andra att det inte skall vara möjligt att uppnå samma mål genom andra mindre inskränkande åtgärder för den fria rörligheten, det vill säga i större harmoni med den inre marknaden.
Dessa två aspekter måste vi insistera på.
Och som Larive mycket riktigt påpekade, låt inte någon säga att åtgärderna är berättigade eftersom de innebär ett skydd för konsumenten.
För om vi talar klarspråk, herr ordförande, om vi tror på ett konsumentskydd, om vi vill bygga ett verkligt integrerat Europa, om en viss åtgärd i en medlemsstat rättfärdigas som konsumentskydd, är det då logiskt att låta detta bestämmas av en medlemsstat?
Nej, det är det inte.
I stället för att undantag görs för en medlemsstat skall de övriga fjorton medlemsstaternas nationella lagstiftning harmoniseras så att konsumentskyddet i fråga införs för hela den inre marknaden.
Dessa av ursprungslandet införda kontrollåtgärder är följaktligen exceptionella och provisoriska till dess harmonisering äger rum.
