# ID: svediakorp-gov479736
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,283
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, parlamentsledamöter, jag skall inte upprepa de viktiga punkterna i fiskeavtalet.
Er föredragande, Pery, presenterade för övrigt dem mycket bra.
Jag skall i stället nöja mig med att lämna några kommentarer av mer allmän karaktär om de olika frågor som tagits upp.
För det första och för att undanröja all risk för tvetydighet, om det inte är så att jag förstått översättningen fel, handlar det om 48 miljoner ecu, alltså 12 miljoner ecu per år.
Jag ville med detta ta tillfället i akt för att en gång för alla sammanfatta fiskeavtalen.
Jag hörde även i dag fördomar i gemensamma lokaler, vilka uppriktigt sagt gör mig förtvivlad, för jag vet inte vad jag skall göra mer för att få ordning på informationen.
För det första, jag beklagar Gallagher, men avtalet har inget att göra med den spanska fiskeflottan.
Det är ett avtal som framförallt berör fransmännen.
Det handlar om en avreglering som begärts av länderna i norr, bl.a.
Tyskland och Nederländerna.
För att vara tydlig måste man alltså veta vad man talar om.
För det andra skall jag återkomma till fattigdomen.
Jag beklagar att Morris inte är här, eftersom jag får samma frågor varje gång.
Jag försöker svara och sedan börjar det på nytt igen.
Det småskaliga fisket är en debatt, Crampton, som vi redan i maj förde med samma känsla av frustration, eftersom ledamöterna ställer frågor och har gått när jag svarar.
Jag vet mycket väl att alla har mycket att göra, men det är därför jag upprepar mig.
Alltså, det småskaliga fisket i Senegal rör en fisk som heter djaboï och det aktuella avtalet öppnar en möjlighet till exploatering på 25 000 ton.
Jag vill erinra om att de fiskare i Senegal som bedriver småskaligt fiske utan åtgärder, kontroll eller förvaltning av resursen fiskar 400 000 ton av den.
Låt oss därför sluta att låtsas att de 25 000 ton extra djaboï som fiskas skulle förstöra resursen eller försätta Senegals småskaliga fiskare i hungersnöd, de som, utan någon som helst förvaltning eller kontroll, fiskar 400 000 ton.
Jag skulle själv önska att dessa lokala fiskare följde de regler för kontroll och god förvaltning som gäller för de europeiska fartygen.
Jag beklagar för övrigt, och jag har själv skrivit ett brev i ärendet, det mycket långa och fullständigt obalanserade reportage som RTBF sände och som jag helt enkelt finner förolämpande för sanningen.
Jag anser att om man gör ett reportage där man anklagar en institution skulle det vara normalt att ge ordet till den berörda institutionen.
Det är självklart att representanter för det småskaliga fisket är i sin fulla rätt att komma till Bryssel och försvara sin sak, men jag skulle önska att den andra förhandlingsinstitutionen - i det här fallet kommissionen - fick ge sin egen version.
Jag återkommer på nytt till fattigdomen.
Med tanke på min bana tycker jag att det är chockerande att bli anklagad för att exploatera utvecklingsländerna.
Låt oss rekapitulera innehållet i avtalet.
Det innebär att 33 % av sjömännen skall vara senegaleser.
Det innebär också att minst 16 000 ton tonfisk obligatoriskt skall landas för att förädlas av den lokala förädlingsindustrin, som annars inte skulle ha något arbete eftersom det småskaliga fisket från kanoter uppenbarligen inte omfattar tonfisk.
De fiskar djaboï som inte skall förädlas.
Avtalet föreskriver även en vetenskaplig observatör ombord.
Avtalet innebär att Senegals regeringen skall lämna 50 % av ersättningen till en sektor inom fisket.
Men Jöns, vi talar om ett avtal med suveräna stater.
Man kan alltså förhandla och diskutera med dem, om vad de anser vara bra för utvecklingen av deras land.
Men det är självklart att vi inte skall tvinga på dem vad de skall göra, vattenbruk eller annat.
En diskussion pågår och det handlar mycket riktigt om en diskussion med en suverän stat.
Beståndsdel nummer två.
Det ankommer på denna stat att låta utvärdera beståndet i sina egna vatten.
Vi kan göra det tillsammans om staten önskar det men ursprungligen är det deras uppgift.
Vi kan inte tvinga dem att låta oss genomföra utvärderingen av beståndet.
Om de inte vill det för att det är deras vatten, har de rätt att inte ge oss tillträde.
Beståndsdel nummer tre.
Om flottan, medlemsstaten eller partnerlandet så önskar är det möjligt att tillsammans med FIUF och till specialpris sälja nya fartyg från vår flotta till det småskaliga fisket.
Alla dessa möjligheter finns, men flottan och redarna måste vilja.
När det gäller översynen efter halva tiden, McKenna, är det en sak att genomföra utvärderingen av avtalet varje år, vilket vi redan förbundit oss att göra, och en annan sak att genomföra en översyn efter halva tiden.
Denna aspekt ingick inte i förhandlingsmandatet och det är inte en överenskommelse vi gjort med Senegals myndigheter vilka, för övrigt, inte ens begärt det.
Så när ni ber mig att se över avtalet om två år för att i förekommande fall omförhandla det svarar jag nej, eftersom avtalet har förhandlats och eftersom det är en viktig stabilitetsfaktor för de båda parterna.
Jag tycker uppriktigt sagt att det är mycket förvånande att en översyn efter halva tiden som inte ingår i avtalet begärs nu när ingen, inte ens senegaleserna, har begärt det.
Jag har också hört här att Senegals myndigheter skulle vara motståndare till avtalet.
Det förvånar mig eftersom jag i alla kontakter jag haft med alla senegalesiska myndigheter, alltifrån premiärministern till fiskeministern, via alla övriga ministrar, och Pery vet det mycket väl, har kunnat konstatera den fullständiga motsatsen.
När det gäller dem som uttryckt oro, det gäller den ansvariga för det småskaliga fisket, upprepar jag att vi fiskar 25 000 ton djaboï medan man inom det småskaliga fisket tar upp totalt 400 000 ton.
Om denna bransch tillämpar vissa åtgärder för god förvaltning av fiske från kanot, kan det hjälpa den.
Vi tar endast upp 25 000 ton djaboï som tilläggsfångst, för att slippa kasta tillbaka den.
Djaboïn är den fisk som ger mat till senegaleserna - den enda fisk de äter - och den fiskas från kanoterna där man tar upp i storleksordningen 400 000 ton, utan någon som helst förvaltning av beståndet.
Jag nämner detta för att allting skall vara klart och tydligt.
Jag tror att jag svarat lite till alla, genom att försöka förklara mig ytterligare en gång.
Jag återkommer inte till avtalet med Mauritius eftersom allting redan har sagts.
Jag uppskattar emellertid det bättre samarbete som är på väg att inrättas med parlamentet.
Det kommer alltid svåra stunder i förhållandet till andra institutioner, och t.o.m. mellan olika utskott i parlamentet, men jag tror att den positiva väg vi hittills följt kan inge oss hopp att fortsätta framåt och titta på de aspekter och positiva steg vi gjort, i stället för tvärtom.
Det faktum att det gäller ett nytt avtal som fastställts i enlighet med artikel 130 i fördraget är ett bevis för att det t.o.m. inom kommissionens avdelningar, mellan GD XIV och GD VIII, upprättats ett nära samarbete med ett gemensamt mål, nämligen att sluta jämlika och rättvisa avtal i stället för avtal på den ena partens bekostnad.
