# ID: svediakorp-gov479728
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 549
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, vi skall fatta beslut om två avtal, närmare bestämt yttra oss: avtalet med Senegal och avtalet med Mauritius.
Låt mig få insistera mer på avtalet med Mauritius eftersom ön tidigare var fransk, närmare bestämt mellan 1715 och 1810.
I det sammanhanget förstår ni att jag den 14 juli erinrar om att om dessa avtal ingåtts är det tack vare att Senegal och Mauritius är oberoende stater.
Det beror alltså på att principen om självbestämmande har använts, folkens rätt att förfoga över sig själva, nationalitetsprincipen.
Dessa principer har spelat roll och det var Frankrike som uppfann dem den 14 juli 1789.
Det betyder att det i dag inte bara handlar om en nationaldag utan om en dag av universell omfattning.
Jag beklagar att Faure inte är här, han som är så fascinerad av mänskliga rättigheter.
Det är inte bara Bill of Rights från 1689 eller de 10 tilläggen till Jeffersons konstitution 1787 utan också deklarationen från 1989 som givit dem en universell omfattning.
Vi som är arbetare vi arbetar alltså t.o.m. en universell dag!
Avtalet är ett av flera avtal: vi har upplevt ett mödosamt avtal med Marocko vilket, för att hjälpa spanska fiskare i Andalusien eller någon annanstans samt några portugisiska fiskare, föranledde oss att betala ut mycket stora belopp samtidigt som den europeiska fiskeflottan fick hugga upp sina egna fartyg, vilket min kollega Souchet erinrade om nyss!
Dessa regler måste för övrigt harmoniseras vilket fiskeriutskottet också betonade i ett initiativbetänkande i april, eftersom samma problem återkommer och samma lösningar krävs!
Konkret för Mauritius är avtalet ett slags avgift för att komma in i den ekonomiska zon där Mauritius utövar sina exklusiva rättigheter sedan Montego Bay-konventionen om havsrätt, en konvention där för övrigt Mauritius och Senegal inte var särskilt framstående, det var snarare de latinamerikanska staterna eller länderna i Östafrika.
Vi har alltså en avgift i storleksordningen 20 ecu per ton som jag tror kan höjas till 50 ecu om mängden överskrids, naturligtvis med en ekonomisk kompensation på 1, 7 miljoner ecu.
Det resulterar för övrigt i problemet med förhållandet kostnad / effektivitet, problemet med jämviktsförhållandet mellan de två avtalsparterna: när BNP per capita på Mauritius är högre än Portugals och i stort sett lika med Spaniens, i vilken omfattning skall man då fortsätta att lämna presenter till folk som är minst lika rika som de som ger presenterna?
Den mest intressanta aspekten är emellertid den om samarbetet med utvecklingsländerna: det är målet med Rocards betänkande.
Jag medger att det här finns ett sätt att föregripa immigrationen, genom att upprätta lokala besättningar, landa fångsten lokalt eller inrätta samriskföretag.
Själv är jag glad över att 110 000 ecu i avtalet med Mauritius används för utbildning av lokala fiskare.
Ur den synvinkeln kan vi bara underteckna denna typ av avtal som under 3 eller 4 år, dvs. giltighetstiden för avtalet med Senegal och Mauritius, gör det möjligt att inleda intressanta framtidsperspektiv.
På den punkten är jag överens med Souchet.
Det är den tredje generationens avtal, eller den tredje vågen, och vi undertecknar den!
