# ID: svediakorp-gov479723
# author: Teverson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag tycks alltid komma efter Cunha i dessa debatter.
Våra åsikter sammanfaller ofta, men när det handlar om internationella fiskeriavtal skiljer de sig åt något.
Liberala gruppen har just lagt fram två ändringsförslag till Senegal-avtalet och ett till Mauritius-avtalet.
Ändringsförslaget till Mauritiusavtalet liknar de vi tidigare lagt fram om internationella avtal och anklagar dem för att alls inte vara handelsavtal.
Faktum är att de i yttersta grad är subventionerade, vilket vi anser är mycket svårt att rättfärdiga på annat sätt än genom att säga att om vi inte betalar pengar, i vår egenskap av skattebetalare, till dessa avtal, så kommer vi att underbjudas av stora fiskerinationer, oavsett om detta är av Korea, Japan eller tidigare Ryska Federationen.
Men det är både ett felaktigt och svårt argument.
Dessa fiskeriavtal borde i första hand förhandlas fram av fiskeriindustrin självt.
Det finns inget egentligt skäl till att staten skall vara inblandad.
Dessutom, genom att subventionera dem, uppmuntrar vi till en global överproduktion och överkapacitet inom det internationella fiskeriet, vilket av ekonomiskt nödtvång, leder till utfiskning världen över.
Hur skall vi tackla detta?
Ett av de sätt som föreslagits i diskussionerna med FAO och WWF är att denna fråga bör tas upp av Världshandelsorganisationen.
Den har makt och bör under det kommande året försöka avskaffa statliga subventioner på detta fiskeriområde i lika hög grad som det försöker på andra områden av ekonomisk aktivitet.
Detta skiljer sig inte från det.
Så därför har vi lagt fram dessa ändringsförslag.
Utöver detta har Eisma, som är mycket engagerad i miljöfrågor, lagt fram ett ändringsförslag om en halvtidsöversyn av Senegal-avtalet för att avgöra huruvida det fungerar korrekt vad gäller inverkan på lokalt fiske och fiskbeståndens storlek.
Vi som grupp skulle starkt stödja detta.
