# ID: svediakorp-gov479703
# author: Fontana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 585
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Låt mig instämma i det som sägs i Perrys betänkande om verksamheten i utskottet för framställningar under juni och i Papakyriazis betänkande om ombudsmannens verksamhet, och ansluta mig till Newmans uppmaning att samtliga parlamentsledamöter borde läsa Södermanns förnämliga rapport.
I och med dessa båda betänkanden försöker Europaparlamentet i praktisk handling, inte i teorin, ta itu med den viktiga frågan om ett europeiskt medborgarskap.
Ett europeiskt medborgarskap som har sin upprinnelse i alla europeiska medborgares känsla av att höra till en gemenskap som inte styrs av vår tids despoter, dvs. byråkraterna, utan av lagen, en lag som samtliga medborgare är med om att utforma i de nationella parlamenten och i Europaparlamentet.
Tyvärr besitter inte Europaparlamentet fullständiga befogenheter när det gäller att ta initiativ till ny lagstiftning, utan endast befogenheter att delta i gemensamma beslut, även om dessa befogenheter nyligen utvidgades i Amsterdam.
Men detta är en allvarlig brist, en strukturell brist när det gäller ett parlament: parlamentets grundläggande uppgift borde vara att stifta lagar, något som för närvarande inte är möjligt.
Detta är en brist som får två konsekvenser: den första rör det faktum att eftersom medborgarna inte känner sig delaktiga i lagstiftningsprocessen, så uppkommer det ett allvarligt demokratiskt underskott i deras relationer med sitt parlament.
Den andra är att den europeiska integrationen inte sker i en induktiv process - från fakta till lag, från det enskilda till det allmänna - utan i en abstrakt och deduktiv process - från lag till direktiv och ner till det enskilda fallet, från det allmänna till det enskilda; och den som kan vår kontinents historia känner till vilken mångfald av händelser, kulturer och språk som är utmärkande för den.
Detta leder till en kris som yttrar sig i att man avvisar och inte uppfyller de lagar som stiftas, att de enskilda nationerna har svårt att uppta gemenskapens direktiv.
Europeiska unionen riskerar med andra ord att bli ett misslyckande, eftersom de enskilda medborgarna inte känner sig som subjekt, utan som objekt när det gäller gemenskapsinstitutionernas beslut eller kanske till och med som offer för det som beslutas på gemenskapsnivå.
Å andra sidan måste kommissionen övervaka att lagarna tillämpas, dvs göra sig till det europeiska konstruktionsarbetets väktare.
Men, som de gamla romarna sade: Quis custodiat custodes?
Vem bevakar väktarna?
Det skall medborgarna själva göra, dvs de europeiska medborgare som enligt Maastrichtfördraget bara har två praktiska möjligheter, två huvudsakliga handlingsvägar, om lagen inte följs: den ena är att vända sig till Europaparlamentet via utskottet för framställningar - den berömda rätten att göra framställningar till Europaparlamentet - den andra är att vända sig till den europeiska ombudsmannen, vars verksamhet har beskrivits här av Papakyriazis, om gemenskapens institutioner inte har fungerat som de borde.
Den ena organisationens distinkta, politiska verksamhet och den andras administrativa åtgärder sammanfaller och samarbetar i syfte att å ena sidan skapa ett system för skydd av de europeiska medborgarna som inte är dömande, utan enkelt, effektivt och gratis och, å andra sidan, att uppmärksamma och kompensera alla brister, och det finns många, som hindrar övergången från den generella, abstrakta och många gånger avlägsna regeln till en konkret tillämpning, för att nå fram till ett fullständigt förverkligande av det europeiska medborgarskapet, vilket är vår förhoppning.
