# ID: svediakorp-gov479654
# author: Donnay (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Som ni alla vet är strukturfonderna en av de viktigaste delarna i Europeiska unionens politik för ekonomisk och social sammanhållning.
Det är alltså oerhört viktigt att vi är vaksamma när de genomförs så att de blir så effektiva som möjligt.
Fördelen med Novo Belenguers betänkande är att det påvisar de svårigheter som finns när det gäller förvaltning och genomförande av strukturfonderna och att det finns förslag på åtgärder för att rätta till bristerna.
Det är därför som jag röstade för betänkandet.
Jag vill bara ta upp två frågor som diskuteras i betänkandet och som ligger mig varmt om hjärtat.
Den första frågan gäller strukturfonderna som inte genomförts i full utsträckning.
Det är ett mycket stort problem även om uppgifterna idag inte är lika alarmerande som 1995, som var det första programplaneringsåret.
Jag talar också i egenskap av folkvald från ett franskt departement.
Den här underkonsumtionen är i hög utsträckning knuten till de tunga förfaranden som aktörerna i den lokala utvecklingen ställs inför.
Det verkar vara nödvändigt att inom både Europeiska kommissionen och i medlemsstaterna planera för en förenkling av förfarandena för genomförandet.
Förenklingen måste också utan tvekan omfatta en minskning av antalet gemenskapliga initiativprogram för att undvika att finansieringarna splittras och för att göra texterna mer lättlästa för de lokala aktörerna.
Jag vill också snabbt ta upp vikten av det partnerskap som betonades i Novo Belenguers betänkande.
Stora framsteg har redan gjorts, men det är oerhört viktigt att vi fortsätter i den riktningen.
Det är på det viset vi får ökad överensstämmelse mellan de behov som finns på fältet och utnyttjandet av strukturfonderna.
Jag vill inte sluta innan jag uttryckt min besvikelse över de beslut som nyligen fattades vid toppmötet i Amsterdam.
I sitt betänkande redogör Novo Belenguer för vikten av att Europaparlamentet blir medlagstiftare i frågor som rör strukturfonderna.
Jag delar den åsikten.
I motsats till vad som föreslagits av det nederländska ordförandeskapet antogs inte medbeslutandeförfarandet för bestämmelserna i artikel 130d om struktur- och sammanhållningsfonderna.
Samtyckesförfarandet kvarstår.
Jag beklagar detta starkt och jag hoppas att Europaparlamentet före undertecknandet av fördraget i oktober 1997 kommer att kunna visa sitt missnöje på den här punkten.
