# ID: svediakorp-gov479633
# author: Valverde López (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 529
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Under de dagar den europeiska allmänna opinionen förföljts av stora rubriker i media, där man samlat bedömningar och nationalistiska visioner om det europeiska byggandet, är det bra att Europaparlamentet blir det forum där man ger uttryck för rådets, kommissionens och Europaparlamentets institutionella inställningar.
Utöver eventuella detaljerade analyser är det meddelande som borde komma till den allmänna opinionen det att Amsterdamfördraget är ett nytt positivt steg inom det europeiska politiska byggandet.
När detta nu sagts, måste man, som en negativ tendens, understryka att det saknats politisk vilja till framsteg inom områden som definierats perfekt i det förberedande arbetet.
Man måste uppmärksamma den nationalistiska inställningen hos en stor del av statscheferna och regeringarna, som glömt att det bästa försvaret för de nationella intressena skapas inom den europeiska gemenskapen.
14 protokoll och ytterligare ett antal förklaringar förutsätter i sig ett sammanbrott av Europeiska rådet, som inte haft den politiska storlek som historien krävde för att gå vidare i gemenskapsarbetet, genom att bevara mångfalden.
Den kortsiktiga närsyntheten har dominerat.
Det är heller inget gott tecken att långa texter införts i artiklarna, vilket också pekar på en förvrängning av fördraget, som invaderats av tvingande klausuler.
En annan grund till oro är vissa regeringars, tidigare nämnda, agerande, som inte kunnat respektera den princip om institutionell legalitet som borde tvinga regeringarna att bekräfta undertecknade avtal.
Medborgarna borde kräva att den europeiska politiken blir en statsfråga, långt från den senaste regeringens nyckfullheter.
Jag har alltid hävdat att eldprovet vid bedömning av framsteg är fullt mätbara.
Allt som har att göra med gemenskapisering av andra och tredje pelaren borde vara ett tydligt tecken på autentisk vilja att skapa europeisk integritet.
Man har kommit en rimlig bit på väg inom tredje pelaren och vad gäller utrikes- och säkerhetspolitik, allt beroende på den politiska vilja som regeringscheferna visar.
Men medborgarna anklagar inte Europa för de eventuella sammanbrotten inom detta område.
Det är " Icke-Europa " som bär ansvaret.
Utökningen av omröstning med kvalificerad majoritet och utvecklingen av den politik som regleras genom sambeslutande är en annan politisk nyckelfråga.
Man måste erkänna betydande framsteg.
Parlamentet och rådet fortsätter att inom vissa områden balansera sin makt till förmån för den europeiska enigheten.
Den institutionella reformen kvarstår alltjämt, vilket är bäst.
Några av de förslag som debatterats förutsatte ett undanröjande av syftet med föredragen.
Rådet hänger sig fast vid veton, enhällighet och majoritetsblockering, vilket ger dem en illusorisk beslutsmakt.
Det är trots detta väl känt att den solitära omröstningen inte leder någonstans, förutom till politisk isolering.
Den berömda isoleringsminoriteten duger enbart till att, vilket dess namn anger, skjuta upp det europeiska byggandet.
Amsterdamfördragets omfattning skulle inte kunna förstås om man inte nämnde att dess födsel föregåtts av en oåterkallelig ratificering av igångsättningen av den gemensamma valutan.
Euron skapar disciplin bland de mest nationalistiska och favoriserande strömningarna.
Vi bör lyckönska oss själva, Europa fortsätter sitt obönhörliga politiska byggande.
Betänkande (A4-0204 / 97) av Fontaine
