# ID: svediakorp-gov479630
# author: Kirsten Jensen, Blak & Sindal (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De danska socialdemokraterna har ett par invändningar mot beslutet.
Punkt 10 om integrering av VEU i EU kan inte stödjas på grund av ett danskt förbehåll.
Ytterligare kan det inte stödjas att Schengenavtalet inskrivs i fördraget, liksom vi inte heller anser att utvidgningen har blivit svårare efter avslutningen av regeringskonferensen.
Vi röstar därför inte för punkt 5.
Trots dessa punkter röstar vi ja till beslutet, eftersom det framhäver att de områden som är viktigast för oss, såsom öppenhet, demokrati, mänskliga rättigheter, miljö, konsumentskydd och sysselsättning, har prioriterats i det nya fördraget.
Lindqvist (ELDR), Eriksson, Seppänen, Sjöstedt och Svensson (GUE / NGL), Gahrton, Holm, Lindholm och Schörling (V), Bonde (I-EDN), skriftlig.
Amsterdamfördraget går måhända inte lika långt som många hade önskat eller fruktat.
Men EU: s makt ökar ändå väsentligt, och det är de överstatliga organen, dvs.
Europaparlamentet, kommissionen och domstolen, som får ökad makt.
Europaparlamentet får medbeslutanderätt i cirka 75 procent av den reella EG-lagstiftningen samt inflytande över utrikespolitikens finansiering.
Kommissionen och domstolen får mer att säga till om i till exempel frågor som tidigare låg i de mellanstatliga samarbetsområdena, dvs. frågor som rör utrikes- och säkerhetspolitik samt inrikes- och rättsliga frågor.
I ett särskilt protokoll, med anledning av EU: s planerade utvidgning, utlovas fler röster till de länder som i dag har två kommissionärer, dvs. de stora länderna.
Det enda av substans som de nationella parlamenten erbjuds är tillgång till kommissionens grön- och vitböcker i god tid.
Unionsutvecklingen bör också sättas i ett vidare sammanhang.
Under de senaste elva åren har EU: s grundlagar ändrats rejält vid tre tillfällen.
Genom Europeiska enhetsakten på 1980-talet infördes majoritetsbeslut i stor skala, särskilt för att befordra fri rörlighet för varor, arbetskraft och kapital, något som radikalt begränsade medlemsländernas suveränitet.
Maastrichtfördraget från 1991 införde nya bestämmelser för utrikespolitik samt för inrikes- och rättsliga frågor.
Men framför allt var Maastricht genombrottet för EMU.
Valutaunionen i sig leder i praktiken till en fördjupad integration och ett reellt minskat självbestämmande för medlemsländerna.
Amsterdamfördraget bekräftar att unionen alltid tycks röra sig i en riktning mot en allt tätare union, en federation, trots att takten och intensiteten kan variera.
