# ID: svediakorp-gov479629
# author: Gasòliba i Böhm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 273
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag röstar för det gemensamma resolutionsförslag som generellt accepterar resultatet från Europeiska rådet i Amsterdam och framför allt då det nya fördrag som kommer att bli känt som Amsterdamfördraget.
Jag kan trots detta inte stödja förslaget med full tillfredsställelse.
Det bästa avtalen i Amsterdam är hur som helst avtalet om stabilitets- och tillväxtpakten, vilket stärker åtagandet att genomföra den ekonomiska och monetära unionen och euron, inom de tidsfrister och under de villkor som föresatts och att det formellt finns ett nytt fördrag, även om detta nya fördrag inte kan skyla över de stora brister och oroande uppskjutningar som man beslutat om i nyckelfrågorna.
Europeiska unionen visar sedan åratal upp en oroande brist på ledarskap och ambition.
Man svarar inte på utmaningarna från de aktuella förhållandena i omvärlden och utnyttjar inte de extraordinära möjligheter som erbjuds i FN efter den situation som uppstått efter Sovjetunionens sammanbrott och tillgången till företagarfriheten i Central- och Östeuropa, som Europeiska unionen bör ta emot med generös solidaritet.
Jag upprepar min oro för den överdrivna tyngden och reservationen från medlemsstaterna i beslutsfattandet, de modesta framstegen inom Regionkommitén och de begränsningar som nu finns vad gäller utveckling av europeisk politik inom säkerhetsområdet, utrikes förbindelser, rätts- och inrikesområdet och även vad gäller en ekonomisk och monetär politik, som är absolut nödvändig och oundviklig, med tanke på den inre europeiska marknaden och utsikterna för ett EMU och en gemensam europeisk valuta.
Jag understryker också uttalandet om den stora osäkerhet som skapas genom att man inte beslutat om den nödvändiga institutionella förstärkningen av Europeiska unionen inför 2000-talet.
