# ID: svediakorp-gov479625
# author: Bonde (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Amsterdamfördraget består av en rad mindre steg och några stora språng i riktning mot MERA UNION.
Det finns inte ett enda beslut som skickas tillbaka från Bryssel till medlemsländerna och regionerna.
Tvärtom finns där nya övertagande av kompetens och införande av majoritetsomröstningar på nya områden.
De två omständigheterna garanterar mer centralisering av besluten i EU.
Amsterdamfördraget är till sin form ett internationellt avtal, men till sitt innehåll en författning för en ny stat med gemensamma frihetsrättigheter och unionsmedborgarskap.
Viktiga beslut kräver också i fortsättningen enighet mellan regeringarna - men som väljare behöver vi inte längre tillfrågas.
Vi förlorar vår suveränitet som väljare.
De folkvalda nationella parlamenten förlorar sin lagstiftningsmakt.
EU-parlamentet får mer makt att lägga fram ändringsförslag och framföra veto mot nya lagar.
Men vetorätt är inte folkstyre, och även om EU-parlamentet skulle överta den lagstiftande makten, vore det en dålig ersättning för den nära demokrati man kan ha i medlemsländerna och regionerna.
Det finns ännu inte ett europeiskt folk, som är berett till att ha ett gemensamt europeiskt folkstyre.
Och folkstyre utan folk är bara styre.
Detta är unionens demokratiska misär och grunden till att varje demokrat måste rösta nej till fördraget från Amsterdam.
Vi som föredrar Nationernas Europa framför Europas förenta stater, har också andra skäl till att rösta nej.
Vi önskar inte en gemensam inrikespolitik med majoritetsbeslut, ett gemensamt utrikesministerium och en gemensam utrikesminister.
Vi önskar inte att militär blandas in i det civila EU.
Vi önskar inte en gemensam rättspolitik och förbundspolis.
Vi vill ha mjuka och vänliga gränser omkring fria och folkstyrda nationer och förpliktande samarbete i alla gränsöverskridande frågor.
På ett område är Amsterdamfördraget bättre än sin föregångare.
Där finns vänliga ord om sysselsättningen.
Men det är svårt att finna de nya jobb som skall ersätta dem som försvinner genom anpassningen till enhetsmyntets villkor.
Öppenheten kan nu blockeras av tre länder som Spanien, Frankrike och Tyskland.
Miljögarantin kan beskrivas innehållsmässigt, ämnesmässigt och geografiskt.
Utvidgningen mot Öst- och Centraleuropa skjuts på framtiden.
Vi önskar hela, inte dela Europa, och uppmanar alla till att kräva folkomröstning.
