# ID: svediakorp-gov479612
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, med hänsyn till det inlägg som gjordes av rådets tjänstgörande ordförande vill jag fatta mig relativt kort och inte en gång till ta upp alla beaktanden i inläggen, som för övrigt i allmänhet återspeglar de problem som vi själva hade vid inledningen.
När man skall bedöma det framtida Amsterdamfördraget handlar det till viss del om historien om det halvfulla eller halvtomma glaset.
Det handlar om hur man uppfattar saker och ting beroende på om man har en optimistisk eller pessimistisk attityd till Amsterdamfördraget.
Vi vet mycket väl vilka genombrott som gjordes i Amsterdam.
Tjänstgörande ordföranden har också själv nyss förklarat sina egna besvikelser och vad han oroar sig för inför framtiden.
Men å andra sidan måste vi hålla i minnet vad som stod på spel i Europeiska rådet i Amsterdam.
Jag är helt övertygad om att om vi inte hade nått enighet kring både den europeiska valutan och stabilitets-, tillväxt- och sysselsättningspakten, skulle vi inte heller ha nått enighet kring regeringskonferensen.
Och vice versa.
Detta var vad som stod på spel i Amsterdam och det nederländska ordförandeskapet undvek att hamna i fällan.
Det är för övrigt inte ordförandeskapets minsta bedrift att ha lyckats nå enighet kring förberedelserna av den gemensamma valutan, eftersom vi nu vet att euron befinner sig på rätt spår.
Ordförandeskapet har också lyckats införliva artiklarna 102a och 103 i fördraget genom att formulera ekonomiska riktlinjer och även införliva sysselsättningsmålet.
Dessutom har ordförandeskapet också lyckats avsluta förhandlingarna inom regeringskonferensen.
Inom regeringskonferensen har man naturligtvis tvingats acceptera kompromisser för att nå enighet bland de femton medlemsstaterna, men för att kunna bedöma kompromisserna måste man veta om det är kompromisser som leder till framsteg.
Det finns framstegskompromisser som går i rätt riktning.
Man har inte tagit något steg bakåt inom något område.
Det är det här som är det viktiga för oss, både för Europaparlamentet, kommissionen och rådet, för att vi skall kunna bedöma alla möjligheter som finns med det nya fördraget för Europas framtid.
Herr ordförande, om ni tillåter skulle jag vilja återkomma till en fråga som Fraga Estévez tidigare ställde direkt till kommissionens ordförande.
Den berör inte alls Europeiska rådet i Amsterdam och diskuterades inte heller i Amsterdam.
Den gäller quota-hopping.
Jag vill ge Fraga Estévez ett mycket tydligt svar och säga att det är normalt att kommissionen svarar en medlemsstat som ställt en fråga.
Det är en grundläggande artighet att kommissionens ordförande svarar en premiärminister om ett problem som gäller tillämpningen av gemenskapsrätten, eftersom det är det fallet med quota-hopping gäller.
Både Bonino, som är ansvarig kommissionsledamot, och jag är medvetna om att frågan om quota-hopping är mycket känslig, inte bara för britterna utan även för spanjorerna.
Därför har vi sett till att de spanska myndigheterna alltid hålls informerade vid kontakter med de brittiska myndigheterna.
Kommissionen har såsom fördragens väktare alltid respekterat domstolens rättspraxis.
I fråga om quota-hopping måste man konstatera att domstolen har erkänt att det kan krävas en verklig ekonomisk koppling mellan statens fartyg och den medlemsstat som tilldelats fiskekvoten.
När det gäller hur man konkret kan påvisa den kopplingen begränsade jag mig i mitt brev till den brittiske premiärministern till att nämna några möjliga alternativ: lastning av en lägsta fiskenivå i en hamn i den medlemsstat som innehar kvoten, en del av besättningen skall bo i medlemsstaten eller majoriteten av fartygets resor skall ske från medlemsstaten.
Alla dessa alternativ är i enlighet med domstolens rättspraxis eftersom de är proportionella, icke-diskriminerande och icke-kumulativa, det vill säga att de låter fartygets ägare välja något av alternativen för att påvisa den ekonomiska kopplingen.
(Applåder)
