# ID: svediakorp-gov479603
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 603
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag vill inleda mitt anförande med att gratulera rådets agerande ordförande för den stora insats han gjort i en fråga som föreföll mycket svår.
För två eller tre månader sedan fanns det ingen som trodde att det skulle vara möjligt att i Amsterdam genomföra fördragsförslaget.
Jag tror emellertid att man genom att ha lyckats med detta har täckt många aspekter, att utvecklingen gått mycket framåt och att man tagit ett stort steg, men jag skulle vilja peka på någon viktig brist utifrån den juridiska synvinkeln.
Vi är engagerade i skapandet av ett gemensamt juridiskt system, där besluten skall fattas i allmänhetens intresse och inte till förmån för en stat eller en viss grupp personer och för mig ligger i detta sammanhang den största oron på frågan om flexibilitetsklausulerna.
Flexibiliteten förutsätter ett införande av gemenskapssystemet avseende principerna för de mellanstatliga förbindelserna inom internationell rätt.
Det finns också en risk för att staterna i Amsterdam återigen upptäckt den internationella rätten.
Jag vill påminna om att den internationella rätten infördes för 500 år sedan av en annan holländare, som inte är rådets agerande ordförande, Hugo Grocio.
Jag vet därför inte om det nu var nödvändigt att vi återigen går tillbaka till den internationella rätt som denna framträdande holländare införde för 500 år sedan.
Vi befinner oss i en annan, annorlunda situation.
Vi håller på att skapa ett övernationellt organ och jag tror att vi i detta sammanhang hittar brister inom den europeiska juridiken.
Detta underströks tidigare av socialistgruppens ordförande, och jag anser att vi borde ha kommit längre med skapandet av ett europeiskt juridiskt område, eftersom vi genom införandet av Schengen i Europeiska unionen kan befinna oss i en situation där en person, eftersom inga nationella gränser finns, kan begå ett brott i ett land och utan någon som helst gränskontroll ta sig över till ett annat.
Detta innebär rent konkret att det i det här samhället inte finns någon mening med att tala om politisk asyl, eftersom förhållandena mellan medlemsstaterna inte är förhållanden som faller under internationell rätt utan är gemenskapsförhållanden.
Klausulerna avseende asylrätten kan till och med förutsätta ett steg tillbaka, eftersom jag inte tror att det är möjligt för en medlemsstat i Europeiska unionen att utfärda asyl för en person som begått ett brott i ett annat land, och jag förstår inte meningen med införandet av politisk asyl när vi befinner oss i en gemenskap som styrs av demokratiska stater.
I en gemenskap styrd av demokratiska stater tappar den politiska asylen fullständigt sin mening.
Om en stat inte uppfyller de demokratiska kraven borde denna stat inte vara medlem i gemenskapen.
Det är riktigt att det finns vissa föreskrifter enligt vilka utvisning kan verkställas, men jag kan inte se hur en myndighet i en stat, en rättsmyndighet eller en administrativ myndighet, skulle kunna vägra att utlämna en person som begått ett brott i ett annat medlemsland i gemenskapen, ett land som respekterar de mänskliga rättigheterna, som genomsyras av de konstitutionella garantierna i gemenskapsfördragen, genom att hävda bestämmelserna i asylrätten.
De internationella konventionerna om asylrätt är här inte tillämpliga, de är bara tillämpliga vid internationell rätt.
Om vi vill garantera ett fritt europeiskt juridiskt område, i enlighet med de grundläggande principerna, bör asylen betraktas som en större brist i det nuvarande Amsterdamfördraget, eftersom man där inte klarat att fastställa ett europeiskt juridiskt område som samtidigt ger garantier om frihet och säkerhet.
