# ID: svediakorp-gov479599
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 957
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Allra först skulle jag vilja tacka dig, rådets ordförande, utrikesminister van Mierlo och Patijn samt era medarbetare för den verkligt samarbetsvilliga inställning, som kommit mig och Elisabeth Guigou till del under de gångna månaderna.
Jag är också övertygad om, att vi kommer att få uppleva detta på liknande sätt i samband med många praktiska frågor under de närmaste dagarna och veckorna.
Jag tror, att vi vid bedömningen av denna text ofta kan gå fram enligt principen, att bättre är det godas fiende.
Ty vi måste konstatera, att detta, i förhållande till de förväntningar, som vi hyste för Europas framtida författning, naturligtvis inte utgör något storartat framsteg.
Å andra sidan - jag blev ledamot av Europaparlamentet 1980 - har vi med de tre regeringskonferenserna 1985, 1991 och 1997 upplevt en dramatisk, positiv förändring av Europeiska unionen och mellan 1985 och 1997 har det hänt mera för utvecklingen av Europeiska unionen än mellan 1958 och 1985.
Jag tycker, att även denna utveckling måste man ju hålla fast vid, om man nu tittar på utgångsläget.
Jag menar, vi borde i sammanhanget också vara en aning rättvisa.
Detta fördrag har fört med sig en social balans.
Enhetsakten utgjordes av fördraget om den inre marknaden.
Maastrichtfördraget var fördraget om valutaunionen och här har man nu infogat socialkapitlet, man har tagit med socialdeklarationen från 1961 och 1989, man har ett sysselsättningskapitel, man har stärkt Europadomstolens ställning och man har en rad tillkommande medborgerliga rättigheter i detta fördrag.
Detta är en balansering av fördraget, som måhända inte räcker till men som man ska vara medveten om.
Jag är av den åsikten, att det är bättre att samla de delar, som avser rätt och inrikesfrågor, under första pelaren och ännu ett tag arbeta med enhällighet, än att lämna dem under en tredje pelare och redan nu fatta majoritetsbeslut.
Varför?
Jo, för att överföringen till gemenskapsstrukturen innebär, att stats- och regeringscheferna erkänner, att regeringsnivån inte är det rätta sättet att arbeta utan att det är den klassiska Monnetska integrationstanken och majoritetsbeslut kommer vi snart ändå att driva igenom.
Detta är det strategiska beslut, som vi ska ha för ögonen och som vi diskuterat i det förgångna.
Vad gäller utrikes- och säkerhetspolitiken har vi just genom parlamentets arbete också lyckats med att få kommissionen att vara med om planering och analys, liksom också i andra ärenden, så att det inte längre bara är regeringarna och rådet, som beslutar ensamma.
Här hade vi emellertid en helt annan bild för några få månader sedan!
Det är dock en viktig inledning, att också stegvis överföra denna del till gemenskapen.
Att Peterberg tagits med, att Europeiska unionen nu har en vägledningsfunktion gentemot VEU, att unionen också för andra och tredje pelarna har rätt att sluta avtal med tredje land är dock anmärkningsvärda saker, som jag tycker måste noteras!
Med avseende på flexibiliteten, Schengen etc, innebär det, att de områden, som i enlighet med det normala fördraget ligger under första pelaren också inom denna sektor beslutas enligt första pelarens metoder; ingenting typ pelare 3a och 3b eller dylikt infördes.
Också detta borde noteras.
Vi måste emellertid förstå, att detta fördrag har en avgörande brist.
Denna brist är, att vi har alltför få majoritetsbeslut, för att på detta sätt bli handlingskraftiga.
Stats- och regeringscheferna har också svarat på detta med anvisningen, att det ska komma ytterligare en regeringskonferens innan den sextonde medlemsstaten ansluts.
Jag anser, att detta svar kan föra med sig ytterligare konsekvenser.
Jag skulle kunna föreställa mig, att exempelvis det beslut, som ska tas i rådet, att efter fem år föra över rätts- och inrikespolitiken till majoritets- och medbestämmande, modifieras och flyttas fram motsvarande tidsperiod, exempelvis till före den första utvidgningsomgången.
Då skulle vi inte behöva någon regeringskonferens för detta men skulle inom detta område då ha gjort betydande framsteg.
Kanske kan detta tas med i rådets kommentarer.
Europaparlamentet är idag normalt sett medbestämmande i lagstiftningen.
Kommissionens ordförande får bara sin tjänst med Europaparlamentets samtycke.
Kommissionen i sin helhet behöver Europaparlamentet för att installeras i sitt ämbete.
Det blir ingen budget mot Europaparlamentets vilja.
Det blir inga utvidgnings- eller associeringsavtal med tredje land utan Europaparlamentets gillande.
Vi måste kritisera, i framtiden måste vi ta i ännu mycket mera, vi måste klargöra, att denna regeringskonferensmetod kanske inte längre är den rätta.
Vi måste göra klart, att vi i det långa loppet måste komma till en författningsgivande församling, vari ingår Europaparlamentets nationella regeringar och de nationella parlamenten, för att på så sätt övervinna byråkratiskt motstånd.
Men nu ska vi inte längre säga, att detta Europaparlament är utan inflytande! 1999 går vi till ett val och då bör vi ärligt säga till väljarna, att detta Europaparlament är en maktfaktor i europeisk politik och att det är få saker i Europa som sker mot Europaparlamentets vilja!
Det är bara då som vi kan locka medborgarna till ett högt valdeltagande och bara då kan vi därur hämta kraft, för att i nästa runda kämpa till oss ännu mera från rådet.
Jag ber er därför, att inte prata nedsättande om resultaten för parlamentet utan låt oss istället vara självmedvetna och gå framåt med de hjälpmedel vi förfogar över!
