# ID: svediakorp-gov479596
# author: Van Dijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, vi står på tröskeln till det 21sta århundradet men demokratin i Europa liknar 1800tal.
Om vi har sett non-papers och fördragstexterna under det sista halvåret, då har vi sett att regeringskonferensen har ivrat längs gapande demokratiska avgrunder och att vi inte störtat ner där, har ironiskt nog inte att göra med regeringsledarnas medvetenhet om att den europeiska integrationen måste vara mer demokratisk men med en fiktion av nationell suveränitet.
Naturligtvis har steg framåt tagits i Amsterdamfördraget, men kännetecknande är, jag tänker inte nämna alla för det har redan gjorts av alla - heta potatisar på miljöområdet, miljögarantin.
Medlemsstaterna som är miljö tillgivna har varit tvungna att strida för att i det egna landet få göra det som Europa underlåter.
Vid sysselsättningen måste det i verkligheten handla om frågan om Europa får instrument för att flytta skatten från arbete till miljöförbrukning och kapital och för att fördela arbetet bättre.
En sådan sysselsättningsoffensiv har inte förts ett steg närmare.
Detta fördrag skapar inga arbetstillfällen, utan falska förväntningar.
Att strikt hålla fast vid tidsschemat för EMU mot bättre vetande, sticker skarpt av mot den nonchalans som man har skjutit unionens utvidgning i långbänk i Amsterdam.
De kommande förhandlingarna blir dåliga-nyheter-samtal.
Västeuropa håller fortfarande för mycket på med sig själv, det kommer budskapet att vara.
En större union kräver en större måttstock och längs den måttstocken är fördraget undermåligt.
Det är oroande att communautariseringen av migrations- och asylpolitik inte går hand i hand med införandet av normala demokratiska kontroller och balanser.
Nationella parlament förväntas inte lägga sig i det längre och Europaparlamentet får yttranderätt.
Ännu mer illustrativt är naturligtvis att de europeiska regeringsledarna har beslutat att vi ska ha säte i Bryssel, Luxemburg och Strasbourg och att vi måste sammanträda tolv gånger per år i Strasbourg.
Om detta parlament accepterar det, då är detta parlament naturligtvis inte värt ett ruttet lingon.
