# ID: svediakorp-gov479593
# author: Azzolini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Förslaget till fördragstext från Amsterdam är resultatet av en konferens som varat i cirka femton månader, under vilken man har diskuterat förslag från samtliga institutionella och övriga aktörer som har varit engagerade i arbetet med att revidera fördraget, och de många gånger komplicerade förhandlingarna har lett fram till det kompromissförslag till nytt fördrag som bekräftades i ett avtal mellan medlemsstaterna.
Förväntningarna inför denna reform har varit stora, framstegen har varit stora, men också besvikelserna har varit stora.
Man har sagt att enhetsakten skapade den inre marknaden, att Maastrichtfördraget drog upp riktlinjerna för den ekonomiska och monetära unionen och att det framtida Amsterdamfördraget kommer att placera de sociala frågorna i centrum i Europa, med de självklara följder detta kommer att få för makroekonomi och sysselsättning i medlemsstaterna.
Vi applåderar och stöder självklart detta positiva initiativ, men inte bara det.
Vi ser lika positivt på de framsteg som gjorts när det gäller en mer konkret och effektiv integration, som till exempel den kompromiss som ledde fram till avtalet om en stabilitetspakt, införandet av det sociala protokollet i fördraget, det nya kapitlet om sysselsättningen, förstärkningen av gemenskapens politik inom vissa områden som miljö, hälsovård och konsumentskydd, införlivandet av Schengenavtalet i fördraget, framstegen vad gäller Europol, upprättandet av en program- och larmenhet inom PESC samt utvidgningen och förenklingen av proceduren med gemensamma beslut.
Listan är naturligtvis inte fullständig och den skulle kunna göras längre, men jag måste dessvärre gå över till de negativa aspekterna.
Vi anser att när det gäller de institutionella frågorna så är framstegen fortfarande otillräckliga.
Vissa prioriterade frågor hade kunnat avgöras innan den förestående utvidgningen för att underlätta medlemsförhandlingarna och undvika att de tyngs av ett antal ännu olösta institutionella problem.
Jag avser naturligtvis långbänken i samband med beslutet om hur rösterna skall räknas i rådet och det därmed sammanhängande politiska problemet hur Europeiska kommissionen skall vara sammansatt och fungera.
Bristen på framsteg när det gäller en utökad tillämpning av förfarandet med majoritetsröstning inom rådet hotar själva livsnerven i den europeiska integrationsprocessen och utgör ett allvarligt hot mot Europeiska unionens förmåga att fatta beslut.
Vi måste snarast se över det nuvarande systemet för revidering av fördragen och lösgöra oss från modellen med regeringsförhandlingar.
Det skulle göra det möjligt att minska det demokratiska underskottet och ge medborgarna en möjlighet att via sina valda ombud i större utsträckning delta i den europeiska integrationsprocessen.
Det är som sagt fortfarande en lång väg kvar att gå, men vi är optimister.
En första bedömning kommer att ske under de närmaste månaderna när fördraget undertecknats efter den nödvändiga harmoniseringen av de olika texterna och den juridiska prövningen och Europaparlamentet slutgiltigt kan uttala sig om dess innehåll.
Låt oss under tiden hoppas, för Europeiska unionens, dess nuvarande och framtida medlemsstaters och dess medborgares skull, att vi under denna period av finslipning och välbehövlig eftertanke skall kunna nå fram till en mer tillfredsställande utformning av 2000-talets fördrag, i avvaktan på en kommande och mer fruktbar regeringskonferens.
