# ID: svediakorp-gov479592
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 909
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, bästa kollegor, först också från vår sida, hjärtligt välkommen premiärminister Kok, till Europaparlamentets hus i Bryssel.
Kanske har ni sett att det här byggs ett enormt komplex för att säkerställa vår bostad i Bryssel även i framtiden efter utvidgningen.
Mot den bakgrunden har rådets beslut att tolv gånger om året låta oss sammanträda i Strasbourg tagits emot här med blandade känslor.
Varför tycker rådet att det är nödvändigt för oss att ta beslut där?
Är inte det något som man kan överlåta åt parlamentet självt?
I denna debatt om resultaten från toppmötet i Amsterdam härskar bilden av blandade känslor.
Blandat, eftersom vi är positiva över det som ändå uppnåtts, men eftersom vi ändå måste ha kritik på det som bara till hälften eller inte alls uppnåddes.
Positiva är vi över sättet som medborgarnas position förstärkts i fördraget.
Ickediskriminerings-artikeln har nästan ordagrant övertagits från resolutionen från mars 1996 från Europaparlamentet och det är en bra tröskel mot racistiska och negativa krafter i samhället.
Också positiva är vi över de förbättrade artiklarna om lika behandling av män och kvinnor.
Men i denna ram beklagar jag att den direkta verkan saknas.
Vi skall uppmana kommissionen att snabbt komma med direktiv så att de nya artiklarna verkligen får händer och fötter för att verkligen börja betyda något för medborgarna i samhället.
Positiva är vi också över stegen som tagits på området öppenhet den demokratiska karaktären på unionen.
När det gäller de nya artiklarna om offentlighet, också här behöver vi verkställande direktiv för att ge artiklarna innehåll.
Men en europeisk lag om offentlighetsprincipen skulle kunna verka välgörande i den brysselska byråkratin och en del av armén av lobbyister här i Bryssel kan kanske söka nyttigare arbete när de inte längre måste skaffa den informationen till medborgarna för mycket pengar, som medborgarna egentligen själva skall kunna hämta.
Positiva är vi också till den delvisa förstärkningen av unionens demokratiska halt.
Om jag har räknat rätt efter listan från Elmar Brok, då kommer Europaparlamentet att ha ett sista ord med i ungefär 80 % av den europeiska lagstiftningen och jag stöder påpekandet från vår gruppordförande som säger att Europaparlamentet är absoluta vinnare i detta fördrag.
Men mindre positiva är vi över avsaknaden av ett resultat för budgetbefogenheten.
Det är inte bra att mer än 50 miljarder ges ut och särskilt inom jordbruksområdet, utan någon parlamentarisk kontroll.
Tyvärr finns det också ett antal negativa punkter som framför allt ligger inom det politiska området.
Europeisk sysselsättningspolitik får nya impulser.
Det är en bra sak.
Vi stöder Jean-Claude Juncker i hans sysselsättningskonferens för att verkligen göra något av det.
Till och med på miljöpolitikens område har några steg tagits framåt.
Men smärtan sitter framför allt i ärendet intern säkerhet, utrikespolitik och migrant- och flyktingpolitik.
På alla tre områden har ringa framgång skett, medan det där ändå handlar om politik som är utomordentligt viktig för våra medborgare.
Att förfarandet med internationell kriminalitet och det gränsöverskridande samarbetet på området rättsliga frågor och polis tills vidare inte riktigt börjar, är en allvarlig sak och det är egentligen obegripligt om vi betänker att maffian i länderna i Central- och Östeuropa allt mer slår till.
Det är en stor fara för utvidgningen och den europeiska unionens roll.
Också inom sfären utrikespolitik kommer vi att fastna i obeslutsamhet.
Det är ju egentligen inte acceptabelt.
Jag förebrår inte det nederländska ordförandeskapet för detta.
Med en klar motion från den nederländska andra kammaren i ryggen kom man med konstruktiva förslag, men jag måste förebrå en del av statsministrarna som inte ville gå framåt här.
Också när det gäller asyl- och flyktingpolitiken har vi egentligen lämnat medborgarna lite i sticket eftersom de ber om bättre politik och om mer samordning och mer justering.
Det har egentligen inte lyckats så bra.
Jag kommer till en avslutning.
Utvidgningen är för viktig för att låta den stagnera på grund av oviljan runt regeringskonferensen.
Och ändå skulle jag vilja rekommendera att om tre till fyra år åter ta itu med ärendet om intern säkerhet, ärendet om utrikespolitik, om flykting- och asylpolitik och röstvägningen och beslutsprocessen för att göra klart läxan innan tillträdet.
Kanske lyckas det inför utsikten till utvidgning.
Slutligen har unionen ofta nått sina bästa resultat under stort tryck.
Slutligen ännu något om ordförandeskapet som helhet.
Det olyckliga uppträdandet i början från en del nederländska statsråd, fru Sorgdrager, herr Zalm, har gottgjorts genom andra ministrars arbete: herr Van Mierlo, på området för mänskliga rättigheter vår värdering, fru De Boer, goda prestationer vid koldioxid-politiken, herr Melkert, ett kraftigt engagemang på sysselsättningsområdet och herr Pronk som har försökt att i riktning mot Afrika axla bördan.
Värderingen här för vår nederländska premiärminister är oomtvistad.
Bland de nuvarande statsministrarna finns det inte så många äkta européer.
Vår gruppordförande har rätt i att det allmänna europeiska intresset ofta måste kämpa mot småsinta nationella intressen.
Ni hör till de äkta européerna och ni är sällsynt i den raden.
Jag unnar er ännu en lång god tid, herr premiärminister, och jag hoppas att ni fortfarande ofta kan ta itu med framåtskridandet för det europeiska samarbetet.
