# ID: svediakorp-gov479583
# author: Martens (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,119
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr ordförande för rådet, herr ordförande för kommissionen, först och framför allt vill jag gärna hjärtligt gratulera statsminister Kok och också hans medarbetare för det utomordentliga arbete som han presterat.
Det europeiska toppmötet i Amsterdam var, herr statsminister, säkert en stor framgång för euron.
Vi hoppas att det sista hindret nu tagits bort och jag tror att euron kan frigöra krafter som också kan ge Europa en ny glöd.
Dessutom har Amsterdam kunnat realisera vad vi missade i Maastricht.
I första hand det sociala protokollet.
Jag hoppas att Förenade kungariket kommer att tillämpa lagstiftningen som nu har godkänts på europeisk nivå.
Men dessutom blir sysselsättningen en huvudmålsättningen för den Europeiska unionen.
Redan för tio år sedan försökte vi, då vi hade ordförandeskapet, att realisera en social dimension i samråd mellan europeiska sociala partners, europeiska kollektiva arbetsavtal, en gemensam social tröskel.
Vi har förlorat mycket tid.
Europa måste verkligen få ett socialt och ett mänskligt ansikte.
Vi måste kunna ge ett svar på problemen som finns i det europeiska samhället och det är i första hand arbetslösheten.
Vi hoppas att toppmötet i Luxemburg verkligen kommer att få gångbara resultat.
Den Europeiska unionen, värderade kollegor, har tydligen lärt sin läxa från galna kosjukan.
Den gemensamma politiken förstärks ordentligt för livsmiljö, folkhälsa, konsumentskydd.
Ett verkligt genombrott uppnåddes i försvaret av mänskliga rättigheter.
Avskaffandet av diskrimineringen genom jämställdhet mellan män och kvinnor, uteslutning av social utslagning och ingen diskriminering till exempel på basis av sexuell läggning.
Avskaffandet av dödsstraffet och frivilligheten som uttryck för social solidaritet är ytterst viktiga protokoll eller uttalanden.
Därför är skapandet av en zon för frihet, säkerhet och rättvisa en sådan hög prioritering för folken i Europa.
Regeringsledarna var tydligt övertygade att regeringssamarbetet inte kan leda till effektiva lösningar, för de har gjort människors fria rörlighet, asylen och immigrationen gemensam.
Men beslutet genomförs inte automatiskt.
Om fem år krävs enhällighet för att låta rådet besluta med majoritet och för att ge Europaparlamentet sambestämmande.
Vi är lyckliga att Europol på sikt kommer att vara operationellt och att Schengen acquis tas upp i fördraget.
Men dessa regleringar är ytterst komplexa.
Särskilt protokollen med Förenade kungariket, Irland och Danmark, de protokollen, som måste tillåta dessa stater att förbli i kanten av människors fria rörlighet.
Framåtskridandet när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken var mycket mer begränsad.
Vi hoppas att den konstruktiva avhållsamheten kan främja beslutsprocessen.
Petersburg-uppgifterna, planeringsoch varningsenheten som till och med kan upprättas innan fördraget är ratificerat, de höga representanterna är positiva.
Men åter var det omöjligt att integrera Västeuropeiska unionen i den Europeiska unionen och att utvidga handelspolitiken vidare.
Man sa innan Amsterdam att Europaparlamentet skulle vara den stora förloraren.
Motsatsen visade sig vara sanning.
Vår observatör, Elmar Brok, har räknat ut att Europaparlamentets medbestämmande utvidgades från 15 till 38 domäner, 23 fler, och proceduren för enhälliga yttrande från 8 till 11.
Kan ordförande för det Europeiska rådet bekräfta att mer bestämt för domänerna där rådet vid enhällighet skall fortsätta besluta, var Europaparlamentet kommer att behålla medbestämmande så som det visat sig i det officiella dokumentet som överlämnats till oss.
Dessutom blev proceduren för medbestämmande förenklat på ett drastiskt sätt.
Detta är mycket positiva reformer.
Jag vill här framföra min hyllning till Europaparlamentets ordförande och våra två observatörer som haft avgörande inflytande i detta.
(Applåder) Men Europaparlamentet måste också ta sitt ansvar.
Mot många förväntningar har parlamentet nu möjligheten att självt fastställa stadgar för sina medlemmar.
Detta är en avgörande utmaning för vårt hus.
Jag hoppas att vi klarar denna konfrontation och kan föra den till ett bra slut, innan slutet på denna legislatur.
Under tiden måste vi utrota allt missbruk.
Rådet måste enhälligt godkänna denna stadga.
Vi kommer då att se om rådet vill ställa vårt parlament i stånd att utöva sin uppgift på ett trovärdigt sätt.
Reformeringen av kommissionen med den politiska förvaltningen som givits ordförande för kommissionen, är en mycket positiv reform.
Slutsatsen från PPE-gruppen är att Amsterdam ligger i linje med den stora reformeringen som under de senaste femton åren sedan Stuttgart-förklaringen 1983 åstadkommits: den inre marknaden, den ekonomiska och monetära unionen, enhetsvalutan, den politiska unionen.
I Amsterdam har ånyo väsentlig framgång uppnåtts.
Vi är alltså positiva när det gäller Amsterdamfördraget.
PPE-gruppen är positiv.
Men vi är väl medvetna om att ett avgörande problem inte fått någon lösning och att det sköts upp.
Den Europeiska unionen måste under kommande år ta upp ett historiskt ansvar och förena de demokratiska länderna på den europeiska kontinenten i Unionen.
Detta kan inte ske utan reformering av institutionerna och mer bestämt utan beslut med kvalificerad majoritet i rådet.
Därför har vi i den gemensamma resolutionen förutsett att ärenden som skall vara reglerade innan nya ledamöter tillåts i unionen, absolut inte varit på dagordningen.
Utan denna reformering kommer unionen att urvattnas.
Om unionen berövas styrka och samordnad struktur, fruktar jag att den en gång kommer att svikta under det historiska uppdraget med utvidgningen.
Ärade kollegor, med alla lovord för ordförandeskapet som fått tillstånd dessa positiva resultat som jag angivit, får vi inte vara blinda för att en avgörande fråga ännu måste regleras.
Jag ställer mig frågan väldigt ofta när jag läser förklaringen som avläggs efter det Europeiska rådet och där olika statsministrar alltid säger: jag har kunnat försvara vårt nationella intresse.
Jag tog hem mitt spel.
Fru Thatcher var ett exempel på det.
När hon gick till House of Commons, sa hon alltid: jag har försvarat vårt nationella intresse.
Den stora frågan är: vem försvarar det allmänna intresset?
Vem försvarar det europeiska intresset?
Helmut Kohl har gjort det.
I åratal.
(Applåder) Den belgiska premiärministern har gjort det.
Ni har gjort det herr statsminister.
Det är den nya andan som måste åstadkommas.
Annars fruktar jag att det historiska uppdraget som vi nu har för att förena alla demokratiska länder i Europa i unionen, verkligen kommer att bli för tungt om vi inte vi ha bra samordnade strukturer och ingen politisk vilja för att få tillstånd en äkta union, ingen ren frihandelszon, en äkta union som också kan spela sin roll i världen.
(Applåder)
