# ID: svediakorp-gov479547
# author: Wulf-Mathies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,725
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja tacka de båda föredragande, Novo och Novo Belenguer, för deras klara och välbalanserade betänkanden, liksom alla, som här deltagit i diskussionen, för deras värdefulla synpunkter, vilka i själva verket är desto viktigare, eftersom det ju inte bara handlar om år 1995, utan förhoppningsvis om att vi gemensamt ska göra det bättre, som vi åstadkommer efter år 2000.
Låt mig till att börja med kortfattat gå in på några frågor i samband med rapporten om sammanhållningsfonden för 1995.
Det gläder mig, att här uttryckligen satts värde på de framsteg, som vi gjort i riktning mot en mera likformigt fördelad finansiering av miljöoch trafikprojekt.
Som ni vet eftersträvar kommissionen, inte till de berörda medlemsstaternas begeistring, för hela planeringsperioden en hälftenuppdelning av anslagen på miljö- och trafiknätsinvesteringar och jag kan säga, att den positiva utveckling, som ni sett 1995, också stabiliserats.
1996 har det lyckats oss att få en nästan perfekt balans med vardera 1, 2 miljarder ecu för miljö- och trafikprojekt.
Jag tycker, att uppslaget att i större omfattning kombinera miljö- och trafikprojekt är intressant och vi kommer också att med tanke på de möjligheter, som vi praktiskt har inom detta område, noga ta hänsyn till detta.
I övrigt påpekar vi också kraftfullare för medlemsstaterna nödvändigheten av att bygga ut järnvägar, hamnar, kombitransporter och stadstrafik och därigenom prioritera miljövänligare trafikformer framför gigantiska vägbyggnadsprojekt.
Jag tycker, att vi också där går framåt långsamt och stegvis men jag kan inte påstå, att jag är nöjd med framstegen totalt sett.
Vi hoppas, att vi med det nya direktivet om miljökonsekvenskontrollerna, som rådet beslutade om i mars, också kommer fram till en procedurförbättring och kommissionen kommer att se till, att denna procedur också tillämpas på ett korrekt och strikt sätt.
Visserligen kan vi inte heller göra mera än detta ty vi är sannolikt överens om, att vi skulle kunna föreställa oss ännu bättre miljökonsekvenskontroller, vilka på ett bättre sätt motsvarade vad ni och vi har på hjärtat.
Vi har också just i samband med överenskommelserna med parlamentet om greening av budgeten utbildat våra olika handläggare inom denna sektor, så att de kan utföra mera exakta granskningar och också känner till problemen bättre.
Inom ramen för greening of the budget kommer sammanhållningsfonden därutöver att ge fristående experter i uppdrag att göra en total värdering av sammanhållningsfondens bidrag till miljöskydd och hållbar utveckling.
Jag är inte säker på, att vi kommer att få ut enbart lovsånger av detta men jag tror, att det är viktigt, att vi lär av detta för framtiden.
Vad gäller de små projekten, framför allt inom miljöskyddssektorn, skulle jag bara vilja påpeka, att kommissionen redan är extremt flexibel inom detta område, för att överhuvudtaget uppnå denna 50 % -iga uppdelning och att vår flexibilitet mycket väl också rör sig i reglementets utmarker, eftersom detta egentligen mera är inriktat på stora projekt.
Jag delar visserligen er åsikt, att speciellt många kommunala miljöskyddsprojekt också behöver vårt stöd.
Därför har vi också många gånger samlat ihop dessa, för att på så sätt ge större utrymme åt miljöskyddsområdet i sammanhållningsländerna.
I ditt betänkande begär du än en gång information om tillämpningen av konditionalitetsklausulen.
Jag skulle vilja påpeka, att proceduren förklaras utförligt i sammanhållningsfondsrapporten för 1996 och att vi därigenom också efterkommer det önskemål du uttryckt vid den tidpunkt när vi första gången tillämpat denna procedur.
I betänkandet om strukturfondsrapporten 1995, för vilket jag också tackar hjärtligt, kritiserar du med rätta det ringa ianspråktagandet av budgetmedel, i synnerhet under inledningsfasen 1994-95, de komplicerade rutinerna och den omfattande - jag tycker, att vi kan säga alltför omfattande - byråkratin inom såväl medlemsstaterna som kommissionen.
Låt mig emellertid konstatera, att genomförandet av budget förbättrats väsentligt under mellantiden.
Således utnyttjades budgetmedlen till nästan 100 % under 1996.
Också treårsutvecklingen är totalt sett tillfredsställande; detta innebär dock inte, att vi inte haft avvikelser inom vissa sektorer.
Beträffande den italienske ledamotens inlägg måste jag säga, att det ju inte bara är de nationella programmen, som i hög grad bidragit till att Italien kommit efter, utan att det i vissa regioner alltjämt praktiskt taget ingenting alls blivit gjort.
Det finns därför inte heller något universalbotemedel utan i grund och botten hänger det på att man på alla tre nivåerna - det europeiska, nationella och regionala planet - arbetar för samma sak.
Låt mig trots detta till förklaring konstatera, att det ifråga om strukturfondsprogrammen rör sig om fleråriga program.
Klart är, att om man planerar en investering över flera år, ökar utgifterna som regel först under de senare åren, vilket inte ovillkorligen innebär, att arbetet utförs på ett dåligt sätt.
Det är istället så, att det ibland går åt lite mera tid innan projekten är klara och färdiga att binda upp medel och innan utbetalningar sker.
Detta oaktat är jag av den åsikten, att det förekommer en stor gråzon mellan ett normalt förlopp i samband med fleråriga program och det, som vi här delvis måste klaga över som dåligt utnyttjande av anslag.
Det skulle glädja mig, om vi med gemensamma ansträngningar skulle lyckas att exempelvis för nästa strukturfondsperiod åstadkomma någonting i stil med genomföranderapportering men vänligen inte bara relaterad till anslagsutnyttjande utan till programmens och projektens kvalitet, ty det gagnar oss inte att pengarna ges ut för dåliga ändamål.
Vi måste försöka, att kombinera såväl det faktum, att pengarna betalas ut på föreskrivet sätt som att de utnyttjas för bra och framgångsrika projekt och detta kommer säkert inte att bli någon lätt uppgift.
I övrigt skulle jag än en gång vilja påpeka, att i de flesta fall, där det förekommit kritik i regionerna mot den långsamma utbetalningen av anslag, medlen funnits parkerade i medlemsstaternas huvudstäder, vilket innebär att det framför allt också i medlemsstaterna är synnerligen nödvändigt med både betydande förenklingar och förbättrade rutiner.
I ditt betänkande - och för detta är jag mycket tacksam - framhåller du betydelsen av grunderna för den europeiska strukturpolitiken såsom uppdraget för ekonomisk och social sammanhållning, additionaliteten och utvidgningen och fördjupningen av partnerskapet.
Med rätta betonar du också komplementariteten med övrig gemenskapspolitik och horisontella prioriteringar, t ex sysselsättning, miljö, jämställdhet och främjande av små och medelstora företag, som vi de senaste åren föreslagit exempelvis som vägledning för de nya mål-II-programmen men också för mål-Iprogrammen i samband med halvtidsutvärderingen som anpassningsmöjligheter, för att uppnå större effekter med avseende på arbetstillfällen och bättre ekonomiska stimulanseffekter.
Jag anser, att det är viktigt, att vi nu också faktiskt utnyttjar halvtidsutvärderingen.
Vi är lite sent ute, emedan mycket ju också tagit något längre tid, även i samrådsutskotten, alltså på det plan, som vi egentligen förstärkt ville ha med i ansvarsfördelningen, liksom också i utformningen, innan experterna utsetts.
Jag utlovar mig ändå möjligheten, att flexibelt kunna ta itu med förändringar i världen och de ekonomiska förutsättningarna och att i ännu högre grad tillse, att vi också faktiskt ska kunna klara av att få in permanenta arbetstillfällen som en väsentlig målsättning för strukturfonderna.
Vi kommer för övrigt att göra temainriktade utvärderingar kring frågorna sysselsättning, miljö, jämställdhet och främjande av små och medelstora företag, för att också på denna punkt uppfylla dina önskemål och jag hoppas, att så småningom också utvärderingskulturen förbättras i medlemsstaterna och inom gemenskapen.
I princip har vi för ungefär ett halvår sedan för första gången kommit ett stycke på väg, även vad gäller medlemsstaternas villighet, att inte betrakta detta som en byråkratisk övning utan att använda det som en möjlighet till förbättring av strukturpolitikens genomförande och jag hoppas, att vi därmed avancerat en liten bit.
I betänkandet, liksom också i diskussionsinläggen med reformförslagen om reducering av antalet fonder, om budgetstrukturen, om decentralisering, om förstärkt kombination av krediter och lån har också för kommissionen centrala frågor vid överläggningarna om grundprinciperna för strukturfondsreformen för Santer-paketet tagits upp.
Kommissionen kommer att besluta om detta paket i Strasbourg den 15 juli och lägga fram det för parlamentet den 16.
Därför finns det f n ännu inga konkreta och officiella förslag.
Vissa överväganden, som härrör från sammanhållningsmötet, vid vilket också många parlamentsledamöter deltog, diskuterade jag igår med medlemmarna i utskottet för regionalpolitik och därför vill jag bara upprepa några få nyckelord.
Det rör sig t ex om nödvändigheten, som vi väl alla inser, av förenklade rutiner för förverkligande och finansiering, större öppenhet, reducering av antalet mål, en kraftig minskning av gemenskapsinitiativen, en koncentration på gränsöverskridande samarbete, överföring av merparten av gemenskapsinitiativen till mainstream -program och decentralisering, vilket emellertid då också innebär klarare ansvarsfördelning.
Det får inte vara så, att medlemsstaterna står för genomförandet och kommissionen fortsatt bär ansvaret.
Därför kommer vi att här i samband med reformen av strukturfondsförordningen också tvingas finna klara bestämmelser, som visserligen underlättar för alla och klargör ansvarsfördelningen men som också i framtiden i slutänden säkerställer kontroll och utvärdering och jag tror, att detta utgör en väsentlig punkt, som intresserar parlamentet.
Jag tror, att vi är överens om, att vi behöver mera konkreta och bindande regler för utformningen av partnerskapsprincipen.
Som ni vet har det i sammanhanget inte i första hand - inte heller tidigare - berott på kommissionens förslag utan framför allt på medlemsstaternas bristande vilja att acceptera dessa förslag.
Trots detta tror jag, att våra erfarenheter lett fram till nödvändigheten av att fortsätta på den inslagna vägen och jag är säker på, att debatten kring Agenda 2000 och reformen av strukturfondsförordningarna under de närmaste månaderna kommer att ge oss många tillfällen till utförliga överläggningar.
Jag tackar för uppslagen och för dagens diskussion!
