# ID: svediakorp-gov479546
# author: Berend (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, fru kommissionär, bästa kollegor!
Den sjunde årsrapporten visar på en besynnerlighet, inte bara därför att tre nya medlemsstater var med för första gången, utan egentligen mera därför att avgivandet av rapporten äger rum i början av den andra planeringsperioden, då diskussionen om omarbetandet av strukturfonderna redan är i full gång.
En tillbakablick på det som hänt, i detta fall till år 1995, är egentligen bara meningsfull, om man därav drar lärdomar för framtiden.
Därför vill jag nu inte än en gång positivt uttala mig om de många positiva områden, som kommissionens rapport uppvisar, även i jämförelse med de tidigare rapporterna, utan istället sätta fingret på några ömma punkter.
Liksom tidigare i samband med de föregående årsrapporterna måste också här konstateras, att förmånstagarna i praktiken råkar ut för problemet med en överdimensionerad byråkrati och en mer eller mindre oflexibel betalningsprocedur.
Därför är förenklingen av de rättsliga föreskrifterna och förvaltningsrutinerna verkligen inga tomma ord, även om man ständigt får sig itutat dessa begrepp, utan utgör en viktig slutsats för omarbetningen, om man önskar åstadkomma större effektivitet och öppenhet.
Också i den sjunde årsrapporten står det enligt min åsikt klart, att i regioner, där en decentraliserad förvaltning förverkligats, har detta lett till ett bättre ianspråktagande av strukturfondsinsatsernas möjligheter.
Genom decentraliserad förvaltning går det också att i många medlemsstater lösa ett akut problem, när regionerna med avsevärd försening erhåller betalningarna från Bryssel.
En ytterligare slutsats erhålls i samband med planeringen.
Här måste större hänsyn tas till de regionala aktörernas direkta politiska ansvar vad gäller den strukturpolitiska målsättningen och fastläggandet av prioriteringarna.
Och om man för strukturfonderna 2000 och 2000 + önskar flera möjligheter, oberoende av statistiska basdata, då måste också utrymme finnas för en relativ förändring, för att kunna reagera på oförutsägbara strukturella svängningar.
Kort sagt, det måste också gå att på ett flexibelt sätt i efterhand korrigera programmen, ett krav, som vi också ska ställa upp för revisionen.
