# ID: svediakorp-gov479544
# author: Botz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, fru kommissionär!
Jag skulle kort vilja säga något om två punkter.
För det första om additionaliteten, dock här mera ur deras synpunkt, som i tilltagande omfattning anstränger sig för att från kommunal nivå komma i åtnjutande av strukturfondsmedel.
Vi har ett problem, som består i, att vi ju har flera principer inom EU.
En av de senaste - säkerligen också meningsfull - är ju, att vi försöker, att reducera den offentliga skuldsättningen.
Efter Amsterdam är det genom stabilitetspakten tämligen permanent och strikt fastställt, att det förblir så.
En konsekvens av detta fastställande kommer att bli och det visar sig redan för kommunala budgets, att det i synnerhet för små kommuner blir allt svårare, att få fram egna kompletterande medel för EU-projekt, även om självfallet och naturligtvis nationella och regionala medel tillkommer.
Vi måste akta oss för, att detta inte blir till en hämmande tendens för vissa regioner.
Jag tror, att vi måste motverka detta i rätt tid.
För det andra skulle jag vilja komma med en kommentar om partnerskapsprincipen.
I den vidare förlängningen av denna princip finns det i flera avseenden alltjämt stora reserver.
Jag skulle här uttryckligen vilja tacka kommissionen för att den inom detta område gjort betydande insatser och också tagit initiativ.
Om det alltjämt finns hinder, då finns dessa till största delen mellan nivåerna för de nationella regeringarna, de regionala förvaltningarna och ofta mellan de sistnämnda och de lokala myndigheterna.
Vi har t ex hos oss i Thüringen, om jag får säga detta, talrika på demokratiskt sätt utvecklade regionala utvecklingskoncept, vilka alltjämt i alltför liten utsträckning tagits med i utarbetandet av programplaneringsdokumenten.
Avslutningsvis skulle jag i detta sammanhang vilja påpeka en sak: den, som under de kommande åren vill lösa de avgörande frågorna inom detta område, måste ägna större uppmärksamhet åt partnerskapsprincipen, emedan huvuduppgiften egentligen består i, att på ett effektivare sätt utnyttja mindre medel.
