# ID: svediakorp-gov479542
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, för oss, för det Europeiska folkpartiets grupp, talade tidigare Costa Neves om betänkandet om sammanhållningsfonden.
Jag vill alltså referera till betänkandet av Novo Belenguer om strukturfonderna som, jag måste säga, är ett mycket bra betänkande.
Det gick enhälligt igenom kommissionen och av denna anledning tycker jag att Novo Belenguer är värd gratulationer.
Jag skulle vilja referera till vissa punkter, och framför allt försöka ta fram olika slutsatser beträffande framtiden, eftersom det förflutna, det som skedde under 1994 eller 1995 eller 1996, det måste vi använda oss av för att revidera förordningarna i strukturfonderna.
Den första punkten som jag vill stanna upp vid avser det fenomen som utgörs av bristen på genomförande, dvs. bristen på absorbering av resurserna från strukturfonderna, och här skulle jag vilja säga att detta fenomen framför allt kan iakttas i de rikaste medlemsstaterna, och inte så mycket i mål 1-områdena, och framför allt avser det den Europeiska socialfonden, som inte är kommissionsledamotens ansvarsområde, men eftersom problemet presenteras, måste vi beröra även detta i debatten.
Jag vill säga att det är en fråga som vi säkerligen alla måste bemöta på allvar, även kommissionen och medlemsstaterna, och jag tycker att vi, förutom alla andra initiativ som vi måste ta, måste se vad vi kan göra i riktning mot en förenkling av förordningarna, utan att insynen hindras, något som, efter vad jag känner till, kommissionen redan har tänkt på.
Den andra punkten som jag vill referera till är kontrollen och tillämpningen av additionalitetsprincipen.
Det är naturligt att kommissionen är oförmögen, efter vad som synes, att fullständigt garantera dess tillämpning, och det finns allvarliga misstankar om att den inte tillämpas tillräckligt, inte ens under den löpande planeringsperioden.
Det handlar om en fråga av stor betydelse, där kommissionen tvingas till ett nära samarbete med medlemsstaterna för att de nödvändiga förbättringarna skall äga rum, kanske också med hotet som finns i själva betänkandet, dvs. att finansieringen stoppas i de fall då additionalitetsprincipen inte garanteras.
En annan fråga som ställs är det nya bedömningsystemet som kommissionen föreslår och som grundar sig på ett ingripande av oberoende experter.
Det handlar säkerligen om ett positivt steg, som kommer att bidra till förebyggandet eller korrigeringen av vissa fel, men framför allt till en kvalitativ förbättring av de nya programmen inför framtiden.
Vid varje tillfälle måste det emellertid finnas en garanti för att valet av dessa experter sker efter enhetliga och objektiva kriterier, samtidigt som man måste förutse att de underställs någon form av kontroll.
Enligt min åsikt måste kontrollanterna kontrolleras.
En annan punkt är miljöfrågan.
Jag känner till att kommissionen lägger särskild vikt vid denna och det tillfredsställer oss i parlamentet.
Jag tror emellertid att fler steg skulle kunna tas, särskilt beträffande studier om miljöeffekterna vilka måste vara av mer konkret och bindande karaktär.
Jag avslutar, herr ordförande, med ett sista påpekande om deltagandet av lokala och regionala myndigheter som också bidrar till insynen i programmen.
Jag vet att framsteg har gjorts men jag tror att många fler och mer konkreta framsteg skulle kunna göras, så att de regionala och lokala myndigheternas deltagande i verkligheten blir konkret.
