# ID: svediakorp-gov479541
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 490
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, fru kommissionär, bästa kollegor! 1995 var första året, som de tre nya medlemsstaterna, Österrike, Sverige och Finland, deltog i den europeiska strukturpolitiken.
För en tid sedan diskuterade och beslutade vi här i kammaren om ett utmärkt betänkande av vår kollega Rack.
Jag tror, att dessa länder har uppnått ett tämligen gediget förverkligande av strukturpolitiken, bl a på grundval av de erfarenheter, som de redan hade från sin befintliga inhemska regionalpolitik.
Låt mig emellertid också med sorglösheten hos en ledamot från ett nytt medlemsland säga, att vi haft det mycket svårt med byråkratin i samband med förvaltningen av denna strukturpolitik.
Trots detta relativt rejäla och goda förverkligande i våra länder är det, vilket man just som parlamentsledamot ständigt måste ta upp, ibland nedslående att ställa motsvarande ansökningar till såväl Europakommissionen som till de regionala kontoren.
En andra punkt: vi måste, vilket redan påpekats av kollegor, konstatera, att summan av icke ianspråktagna medel, vilket konstateras i betänkandet, mellan 1993 och 1995 ökat från 15 till 23, 4 miljarder ecu.
Här uppkommer genast frågan om framgången med strukturpolitiken.
Hur framgångsrik kan en strukturpolitik vara, om det inte lyckas, att ställa pengar till förfogande för de åtgärder, för vilka vi som parlament budgeterat dem?
Detta tror jag måste vara världsunikt - att man inte tar anslagna medel i anspråk.
Om vi betänker, att för några dagar sedan avslutades ett toppmöte, som skenbart var särskilt sysselsättningsbetonat och som återigen givit anledning till konstaterandet, att vi i unionen har omkring 18 miljoner arbetslösa och samtidigt inte tar denna typ av strukturmedel i anspråk, då är detta egentligen en sak, som talar för sig själv och som vi i vår egenskap av parlamentsledamöter helt enkelt inte kan godta.
En framstöt från den närvarande kommissionären skulle jag för framtiden absolut vilja understödja och understryka.
Jag tror, att vi i Europeiska unionen behöver en regionalpolitik.
Vi kan inte börja särskilja enligt principen, att där har vi ett stycke landsbygd och där har vi stadsområden etc.
Jag kan påminna mig diskussioner, där det stått klart, att var och en egentligen är införstådd med koncentration av medel, bara det inte är hos andra utan hos sig själva.
Jag tycker, att här finns anledning för den ansvariga kommissionären att också understödja den framtida reformen av strukturpolitiken.
Visserligen behöver vi en annan utformning och min kollega McCartin har för budgetkontrollutskottet redan antytt, att vi måste vara i stånd, att kunna omfördela icke utnyttjade medel från en medlemsstat till en annan, annars ser jag snarare framtiden för den gemensamma strukturpolitiken i svart med kännedom om de olika ansatser, som går i riktning mot åternationalisering av de olika strukturpolitikerna.
