# ID: svediakorp-gov479538
# author: Ephfremidis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kommissionens rapport avser en slags ofullständig redogörelse med många avsiktliga luckor i tillämpningen av gemenskapens politik med avseende på den socio-ekonomiska sammanhållningen, verksamheten och effektiviteten hos strukturfonderna.
I denna fråga har vi två parallella betänkanden, som på det ena eller andra sättet kan bindas samman, betänkandena av Novo och av Novo Belenguer.
De bemöter kommissionens rapport med positiva synpunkter men också med anmärkningsvärt kritiska synpunkter.
Jag uttrycker min åsikt om denna diptyk, kommissionens rapport - betänkandena av kollegorna, och jag vill säga att samtidigt som de å ena sidan pekar på vilket problemet är, så finns det å andra sidan brister.
Det huvudsakliga problemet är vad Europeiska unionen idag eftersträvar med sin politik för strukturfonderna, den ekonomiska sammanhållningens politik.
Den söker en utveckling för regionerna, ett närmande, en konvergens, sammanhållningen av länder och regioner på någon slags nivå.
Redogörelsen bevisar att den fram till idag är negativ och att politiken följaktligen har misslyckats.
Den har misslyckats, för det första därför att resurserna som disponeras är otillräckliga och måste öka och disponeras bättre,
för det andra därför att programmen, gemenskapsinitiativen är många, de är mångsidiga, men de saknar prioritering, eller ett kriterium för vad de egentligen utvecklar, och,
för det tredje, herr ordförande, inte ens efter konferensen i Amsterdam, finns det något som driver på inom detta område.
Vi är rädda för att dessa brister kommer att få påföljder, att länder och regioner blir kvar i en situation som brister i utveckling, ett slöseri med byråkratiska och onödiga eller misslyckade prioriteringar beträffande utgifter menade för utveckling, och att vi inte kommer att uppnå de eftersökta resultaten.
Jag kan ta Grekland som exempel och säga att det är landet framför andra i vilket stora skillnader existerar.
Ingen hänsyn tas till detta.
Det finns en bulldozer som passerar över alla regioner, alla länder på samma sätt.
Det finns särdrag, det finns mycket avlägsna regioner, det finns brist på utveckling, det finns en koncentration av befolkning till vissa centralorter, en avfolkning av andra regioner och det tas inte hänsyn till detta i de olika fonderna, i programmen, i gemenskapsinitiativen, till dessa särdrag, så att man utifrån detta kan bemöta behoven.
Och de presenterar Grekland, och det kan man höra här och nu, som det land som ständigt är hjälpsökande, samtidigt som det inte är det.
Det kräver det som det har rätt till.
Det som avsätts till strukturfonderna för de fyra länderna i sammanhållningsfonden, som står i relation till Grekland, och om hänsyn tas till särdragen och behoven, är ojämlikt fördelat och resurserna mindre än det som behoven kräver.
Om inte problemet bekämpas på detta sätt, med ett radikalt bemötande från gemenskapens politik runt problemet med den socio-ekonomiska sammanhållningen, utvecklingen av länder och regioner, då kommer vi tillbaka, och vi kommer återigen att diskutera betänkanden men något resultat kommer vi inte att få.
